Den här middagen skulle kunna gå till historien. Lite omtumlad och lätt centrifugerad potatis efter en dags transport i väskan, serverades med Klädesholmens sill som de båda L:n håvade upp ur väskan. C-vitamin är viktigt så de skalade en morot också. Från början var middagen tänkt att bestå av endast potatis och morot. Så sillen var ju en riktig lyxgrej i sammanhanget. Finbeställd av vännerna som var en sväng på IKEA. 11 kronor för en burk. Mitt svar på blodpudding. Kanonbra.

En bild från en väldigt, väldigt trevlig förra fredag. Har ni svängarna förbi Uppsala och ska mätta magen? Då är Eko kök & bar på Drottninggatan helt givet. Kanonmysig stämning och underbar mat. Mumsi! Vi lyckades bli 16 pratglada tjejer som möttes upp för middag och skvaller. Sedan delade vi på oss, hälften gick och förfestade medan andra halvan gick och blev förtrollade på bion. Harry Potter stod det på biobiljetten. En nötblandning, lite dricka och många gömselförsök bakom Annas rygg senare och det var dags för teknologernas släpp på Norrlands. Det var glada tjejer med danströtta fötter som senare cyklade hem i Uppsalanatten.

Det är lite upp och ned. Jag ser vandrande snöhögar och tiden är inte riktigt med mig. Kommer till skolan klockan åtta, men vi börjar visst nio. Tror att vi ska åka iväg just precis nu, fast klockan bara är halv fem och avtalad tid är halv sex. En timme hit eller dit. Upp eller ner. Men jag tycker ändå att jag har koll. Listorna på skrivbordet ger mig den känslan. Falsk? Nä. Jag har koll. Ett litet mentalt kaos, men ändå kontrollerat. Oftast. Ett resultat av en energigivande höst. En höst som skapat minnen. En höst som skapat erfarenheter. Precis som förra hösten, fast ändå helt olika. Förra hösten är mer som ett svart hål. Från oktober till julledigheten kan jag inte riktigt redogöra för dagarna. De gick in i varandra. Blev veckor. Blev en massa - en grå substans av odefinerbar karaktär.

Vi pratade om detta idag, under en kvällslig promenad i ett snöigt Uppsala på väg hem från den sena, och fy så dåliga, föreläsningen. Vikten av att ha dynamik i dagarna. Rädslan för att bli någon som lever för helgerna, för att redan på söndagen har ångest för att det snart är måndag. Jag vill inte bli så. Aldrig. Eller att leva för sina fyra veckors semester, och på vägen glömma bort vikten av de andra fyrtioåtta veckorna. Vi konstaterade att man ska göra saker man mår bra av, som ger energi. Någon har skrivit att denne vaknar upp med ett leende på läpparna varje morgon. Det vill jag också göra. Sen visst, jag vet. Man har pissdagar. Det måste man få ha. För det är också livet. Men pissdagarna får inte bli veckor, då är det dags att dra i nödbromsen och fråga sig vad som gick snett. För jag vill ha saker att minnas. Ett helt huvud fullt av minnen. Så fullt att jag snurrar till det lite ibland. Ser vandrande snöhögar och så.

Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna som du minns.

Annat projekt på g:




Kom, kom, kom!

Ikväll i Bertil Hammer-salen, Blåsenhus. 19:00.
Öppet seminarie med Lars Karlsson från högskolan i Kristianstad, Melissa Marschke från University of Ottawa och Wolfgang Stotz, Universidad Católica del Norte, Chile.

Jag tror att det det kommer bli spännande. Hoppas på ett svar på frågan i rubriken.

"Jag är fattig student, men jag lever ändå. Dagar går och kommer, medan jag pluggar på.
Labbar, skriver tentor, läser böcker och svär. Hoppas att jag något vettigt mig lär.

Jag är fattig student och jag unnar mig nu, en måltid som ska räcka uti dagarna sju. Mitt liv efter examen, det blir nog arbetslöst. Men jag ångrar inget, lånet är... ju generöst."


Av: Mattis Jansson, SLU

Superskön cykeltur hem idag. Verkligen. Det svenska novembervädret är fullkomligt underbart. Friskt kan man säga. Här har vi i alla fall bara 6,5 km kvar. Så gott som hemma.

Det är tur att det finns bra regnkläder och trevligt cykelsällskap.

Vi utnyttjar fossila bränslen i en takt som är ungefär en miljon gånger snabbare än nybildningen?

På tal om någon artikel i en av våra större kvällstidningar som sa att vi flyttat fram "peak oil" med några år och drog slutsatsen att läget var ganska lugnt. Känns typiskt o-lugnt skulle jag vilja säga.

Ska du lära mamma hur internet fungerar?
Eller kanske visa farmor hur man startar datorn?
Eller har pappa gjort misstaget att köpa en lite för hi-tech-mobil och du får nu mer agera jourhavande teknikhjälp?
Lugn, bara lugn. Fenomenet är inte nytt. Snarare tvärtom. Kolla in här uppe så får du se.

Eftermiddagens insikt:

Life - it's all about phosphorylation!

Optikern har sagt sitt och jag har viss beslutsångest. Som vanligt. Kanske tar alla. Vore i alla fall enklast.

En Skype-konversation i sena söndagskvällen medan uppsatser ska produceras:

- hmm jag smörjde in mig med ansiktskräm efter tigerbalsamet. Låt mig förklara det som att det bränner lite skönt i fejjan.

Asgarv.

Lite senare:

- Jag har nog överdoserat tigerbalsamet en aning. Satan.

Jag bryter ihop. Totalt. Det var kul. Jättekul.

There is not one developed and one underdeveloped world
 there is just one world that is badly developed.

Man får aldrig ett bättre läge än förstaläget, så skjuuut! Det är fotbollsord. Innötta, inpräntade och fastseglade i bakom pannbenet. Och de är sanna. Helt och till fullo går de att applicera även i ett liv och i en situation bortom hörnflaggor, grönt gräs och domare med strumporna upp till ljumskarna. När möjligheten kommer - ta den! För det kommer ingen bättre. Om inte annat så kan det dröja länge, länge innan en likanande dyker upp. Och tänk, du kanske inte ens är uttagen till den matchen?

Var vill jag komma. Jo. Möjligheter. Möjligheter att utvecklas, möjligheter att utmanas. Jag har en här till dig. Serverad och klar. Sustainergies Cup 2011 söker en projektledare. En projektledare som med driv och engagemang vill föra Sveriges största case-tävling i hållbar utveckling för studenter till en ny nivå, in i 2011.

Sugen på att bygga Sveriges bästa studenttävling? Läs mer på sustainergies.se och klicka vidare till Sustainergies Cup. Lycka till, och skjut om du får läge!