Igår eftermiddag. Supertrött. Måste ta en powenap.Somnar så gott när jag plötsligt vaknar av ett: HALLLÅÅÅÅ JAG MÅSTE PRATA MED DIIIIG!! JAG VILL SÄGA NÅNTING VIKTIIIGT KANSKEEE!!? KANSKE JAG VILL SÄGA NÅNTING VIKTIGT TILL DIG OCH DÅ MÅSTE DU SVARA ANNARS VET INTE DU VAD JAG SKA SÄGA, OCH VET INTE DU VAD JAG SKA SÄGA SÅ VET INGEN...ÅHHH DU MÅSTE SVARAAAAA! Just det. Mobilen ringer.

Halvt vaken halvt sovande tar jag emot samtalet, ett samtal som skulle visa sig vara av mycket trevlig klaraktär - äntligen hade jag fått napp på någon av mina intresseanmälningar/jobbansökningar! Jag har skrivit personliga brev och finslipat CV:et i många veckor nu och äntligen, äntligen har det givit lite resultat. Skönt! Nåväl, än så länge rör det sig bara om ett arbetstillfälle- men har man bara fått in en fot så kan det kanske rulla på. Jag måste i alla fall ta allt vad jag kommer över, för arbetslös tänker jag då rakt inte vara!

Satt och räknade mina personliga brev som jag har i den trevliga lilla mappen jobbjobbjobb och jag ser att jag kommit upp i en siffra av cirka 45 utskickade sådana.

Linda Norrman, 19 årig tjej som står för 45 % av Sveriges totala pappersförbrukning... Det är lite så jag känner mig.
Men nu bär det iväg till Oscar för lite work. Tandemcykling och bowling tror jag vi har på schemat idag. Strike!