En snubbe i lite väl tajta röda shorts, en lika tajt röd tröja och ett maffigt svettband i en färg som påminde om något som en gång varit vitt. Det var friskis på G. Amanda och jag hade tagit oss ner till gräsmattan där det under 1 h skulle brännas lite fett. Eller nåväl, mer "försöka hänga med i rörelserna som gör så att  man eventuellt får upp pulsen lite och då bränner fett". Detta om man någon gång förstår hur de går till innan det är dags att byta rörelse. Igen.

Jag visste ju av tidigare erfarenhet att det här med att sprätta benen åt ett håll och vifta med armarna åt ett annat, ja det är liksom inte riktigt...min grej. Fast det är skoj. På ett sådär lite barnsligt sätt. Musiken började spela och jag var riktigt nöjd med min insats. Lyckades göra som svettbandssnubben gjorde. På ett ungefär. Tja, han visade höger - jag gick vänster... Uppvärmningen avklarades. Sedan kom bakslaget.

Det var en ganska snabb låt där man liksom skulle svinga det ena benet över det andra, nudda lite käckt med tån, svinga tillbaka benet och så samma sak en gång till. Åt andra hållet. Svinga benet gjorde jag. Oh ja vad jag svingade! Höger ben fick sån fart att när det kom farandes mot vänsterbenet inte riktigt lyckades hejda sig, utan slog undan benet som den var påväg mot. Det ben som jag hade all min tyngd på. Ajdå. Med en elegant karatespark på mig själv lyckades jag alltså eliminera markkontakten för båda mina föter. SKOOOBADOOONK. Platt liggandes på mage, och med ett vänsterben som gör ganska ont, tittar jag mig omkring.  Allt jag ser är hoppande ben som gör rörelsen precis så som man ska. Ingen annan ligger ner och tuggar gräs. Konstigt. Jag kravlar mig upp igen. Ska göra ett nytt försök med bensvingen. Denna gång lite mer försiktigt.