En gång i tiden var det en man som bodde i ett hus. I huset fanns det två datorer. Den ena datorn fick barnen pilla på. Den andra var de strängeligen förbjudna att ens se åt. Det var pappans dator. På pappans dator la familjen in alla kort som de tog med sin kamera. Många, många kort blev det. Tills en dag...

Det var pappan som satt vid datorn när något plötligt hände. Ingen vet riktigt vad, för det vill han inte säga. Resultatet av det som hände stod dock kvar. Hårddisken kraschade. Pappan fick köra ett räddningsprogram. Räddningsprogramet kunde tyvärr inte rädda korten. De försvann. Alla, alla var borta. Utom ett halvt kort av Hannahs ansikte som av någon konstig anledning överlevde. Hur är fortfarande obesvarat...

Pappan blev arg och frågade barnen vad de gjort med datorn. Vad hade de laddat ner för skit nu?! Trots att alla visste, att ingen annan än han som kom med anklagelserna rörde datorn. Ja det skulle väl vara när de dammade av den då. Men kan man krascha en hårddisk med en disktrasa?

Familjen trodde att man högst kunde lyckas en gång med konststycket att radera och eliminera allt som finns i burken. Så de fortsatte att lägga in kort på den datorn. För inte kunde det väl hända igen? Datorn var ju räddningsprogramad nu, måste väl vara som att ha flytväst på sjön - vad skulle kunna hända?

I dagarna fick familjen svaret när pappan kom ned och frågade vem som hade pillat på datorn. Strike - igen. Och denna gång var det dotterns studentkort som var käglor...