Så. Klännigen satt på plats, solen sken, dansen dansades och leenden logs. Balen är nu ett avslutat kapitel. Men att det kan samlas så många vackra människor på en och samma plats, och i lilla ynka Vänersborg, det är nästan så att man ska ta i och säga att det är otroligt! NV3a drog den så kallade nitlotten och fick sitta i den mytomspunna källaren. Men, det var faktiskt inte helt fel. Lite mysigare och inte riktigt lika högljutt, även om elare och teknikare gjorde sitt bästa för att så inte skulle vara fallet, haha.

Maten var ingen höjdare, och inte heller vinet - men vad gjorde det en kväll som denna? Absolut ingenting! Rebecca och Isabelle "det äääääär leeeeeeeeeedigt där inne nu" var lite av kvällens go'aste pinglor. Men vackra Lina, söta Sofia, ljuva Åsa och sagolika Fia, ja de brudarna gick inte av för hackor de heller. Och när jag fick se Rebecka som var så fin som jag nånsin sett henne, i klännig och långt hår - ja tårarna var inte långt borta kan jag lova!

Detta blir en kväll att minnas och se tillbaka på med ett leende. Dra lite med fingrarna längs stenarna på tiaran, känna på klänningstygets mjuka yta och hoppas, hoppas att jag kommer komma i den en gång till.