Kretaveckan är över. Fast jag måste säga att Sverige tagit över solstafettpinnen och bär den med bravur - vilket väder att komma hem till! Ledorden för veckan var sol & bad toppat med lite äventyr. Cykling tvärs över och fram och till baka hela västra Kreta, guidade av vår alldeles egna Gud. En grekisk Gud. Med en ännu mer gudomlig son, hahah. Denna Odysseas, eller Odysseus som vi valde att kalla honom, guidade oss till platser som jag bara trodde man kunde hitta i typ paradiset, om nu ett sånt skulle existera. Tänk bara en turkosblå källa med det klaraste vatten jag sett nån gång, gömd i en dal när det porlade små bäckar ner i källan och små vattenfall rann ner från bergen runtomkring. Omgivningen skiftar i murriga gröna färger, samtidigt som den sprakar av små, små rosa blommer som verkar växa överallt. Som pricken över i:et gassar solen från en alldeles molnfri himmel.

Solen gjorde sin uppgift och jag, tro det eller ej, har fått ett skinn som inte längre är totalt mjölkvitt. Nu är det nästan så att man kan säga att det är brunt. Eller nej, nu ska vi inte ta i från tårna. Beige blir bra. Jag är beige. Solstrålarna verkar dock ha en kolossal förmåga att sätta igång produktionen av mina endorfiner - livet känns med ens så mycket härligare! Ja, om det är bara solens förtjänst, eller det faktum att den grå betongbyggnaden vid namn skolan inte varit min tillflykt under drygt en veckas tid, kan få vara osagt.

En till som är ute på ett mycket större äventyr än min lilla chartervecka på Kreta är Lisa. Läs om hennes äventyr här!