Fredagen den 20 juni, alias midsommar. Ja vad ska man säga - vilken dag-kväll-natt-morgon-nånting! Som självklart så förtärdes färskpotatisen med den svenska varianten av sushi - sill. Till detta gärna varierande mängder av gräddfil med gräslök. Och tja, vissa föredrog helt sonika bara gräddfil. Med lite gräslök. Jag hade slängt med mig ett par sånghäften som kom till användning när det var dags för snapsen. (snapsarna...) Denna äckligt starka vätska som jag helt överlåter till andra att dricka upp, och det gjorde de gladeligen, haha. Att det inte var ett potentiellt idol-gäng som hade tagit sig till Jordfall denna dag bevisades ungefär samtidigt som första ordet i första raden i den första sången skulle sjungas. Men vad gör väl det - sjung hellre mycket än bra!

Kvällen fortlöpte i skrattets tecken med små höjdpunkter som irländsk julafton, balansera-enpotatis-på-en-osthyvel-och-spring, dans och mer lekar. Fotbolls-Quiz med Per och ena halvan av Koréntvillingarna var en upplevelse i sig! För när man kan svara på frågor som "Det mesta handlade om Maradona i dennna turnering, men var spelades VM 1986?",  "Hur många gånger har Manchester United vunnit FA-cupen?" eller "I vilket land spelades VM 1954?"  utan att ens behöva tänka efter, ja då blir i alla fall jag lite imponerad. Jag menar, VM 54? Var ens farfar född då...?

Ändstationen blev till sist det fina tremannatältet. Där vi skulle sova fyra personer. Det är en spännande ekvation: 4x = 3...
Mitt finurliga liggunderlag som skulle vara s.k självuppblåsande var jag så stolt, så stolt över. Det var visst bara en detalj. Det var inte heeelt självuppblåsande. Man skulle visst vrida upp några ventiler. Det gjorde inte jag, vilket min rygg fick känna av morgonen därpå. Självuppblåsbart? Nää. Självuppblåsbart-först-när-du-vritt-runt-några-konstiga-svarta-pluppar? Ja. Men så stod det inte på förpackningen.