Mellanstadiet. Bryta hjärtan-tiden. Bästisar och ryska posten. Dansa. Var evinnerliga eftermiddag. Dansdansdans! Vi gjorde knappt  något annat. Vem skulle få vara Anastacia? Då var det nästan krigsstämnning. Vi fick dra lott. Annars hade vi klubbat ner varandra. Skolans melodifestival. Det var stort. Vinst första året. Musikläraren hade storslagna planer för oss. VI skulle anmälas till talangjakter, sikta mot stjärnorna och allt vad det va. Bidde inte så mycket av det. Det bidde inget alls. Eller jo, ett uppträdande på skolavslutningen. Wow. Nästa år kom vi tvåa. Två poäng efter Liga som gjorde Sveriges absolut värsta version av Carolas "främling". Varenda trumhinna strejkade vilt mot de arbetsvillkoren. Men när hon bara mimade så va det ju bra. Hon hade i alla fall kycklinggula kläder. Oj vad besvikna vi var. Det var en mörk period i livet. Varade säkert i över en timma. Hittade Emmas blogg här för ett tag sen. "Bästisens". Det var jag och hon. Hon och jag. Och ett hjärta runt halsen. Vi var så små. Så små.