Det är en jobbigt känsla den där, när man ångrar sig sådär gruvlig och önskar att man handlat annorlunda. Tänka efter...före. Min ärthjärna lyckas sällan. Så nu sitter jag här och ångrar mig lite. Mycket. Inte för att det är något så värst allvarligt jag ångrar. Absolut inte i stil med "jag kunde ha löst energikrisen om jag gjort annorlunda". Nej nej, det är på en mycket simplare nivå än så. Men ändå känslan i magen. Det är de ljuva tonerna från Coldplay's Viva la Vida or Death and All His Friends som får ångerskänslorna att dansa schottis. Varför var jag inte DÄR? I GLOBEN? Ja men Linda, svaret är enkelt: För att du, när biljetterna släpptes, var korkad. Korkad för att du trodde att dukanske inte skulle ha råd. Biljetter, tågresa, boende... Du tyckte kronorna rullade lite väl snabbt. Och du skulle ju spara pengar också. Kommer du ens ha ett jobb vid den tidpunkten? Nej, det går inte. Inget Coldplay för d i g

Linda, Linda... Så dum man kan vara. Med facit i hand: jag har tre jobb. Jag hade haft råd. Men men, jag får nöja mig med brusiga You Tube-klipp. Som att äta Hemglass MegaHit istället för en riktig GB-magnum. Inte att föredra, men det funkar!