Tystnad. Scenen är tom. Allt är svart. Ett ljus tänds, några fler följer efter.  Någon ser en rörelse. Han intar scenen - jublet vet inga gränser.  Närmare tre timmar av musikalisk poesi tar sin början. Maffig start. Publiken fortsätter jubla. Hoppa. I takt. Någon stackare i otakt. Golvet gungar. Bokstavligen. Lasse! Lasse! Lasse! Hela Fyrishov i extas. Nu förstår jag hans storhet; Lars Winnerbäck är ingen vanlig artist. Han är ett fenomen. När "Hugger i sten" spelades, då fick jag gåshud. När det sedan var dags för "Brustna Hjärtans Höst", ja då var det lite svårt att hålla ögonvrån torr.

Världens bästa torsdagskväll. 091203.