Klockan är halv tolv och det är lördagen den 19 december. I planeringen skulle jag sitta på en tåg hem till Vänersborg nu, med ca en halv timmes restid kvar. Sanningen blev en annan. Istället sitter jag här på Skövde tågstation, lågt bort från hemma och flera timmar försenad. Igen. Jag har denna höst åkt en långre tågresa två gånger, vid båda tillfällena har jag blivit minst två timmar försenad. Tack SJ, det är precis vad jag behöver. Jag förstår abolut att man inte kan värja sig mot alla fel som kan tänkas uppstå när tågtrafik ska logisteras och planeras, men vad de kan göra – det är att se till att ha beredskap när det sker. Och eftersom det ändå verkar ske med sådan hög frekvens torde de väl vara ganska bra på detta såhär dags. Men icke. För hur svårt kan det egentligen vara att sätta in en extrabuss så att vi hinner med våra anslutningar? Den resa som jag gjort idag är från Uppsala till Vänersborg, en resa som innebär en hiskeligt dyr biljett och tre byten.  Tre byten ökar risken för att något ska gå snett, men något direkt alternativ finns inte eftersom tågförbindelserna är så dåliga. Flyga? För dyrt. Bil? Knappast. Cykel? Det är femton minusgrader ute. Gå? Jag har inte tid. Så då återstår tåget, som jag dessutom förespråkar sett ur ett miljöperspektiv. Jag måste väl dock erkänna att det blir svårare och svårare att förespråka något som fungerar såhär illa. Just nu hatar jag SJ. Djupt och innerligt.


Skrivet tidigare idag, nu är jag äntligen hemma. Pappa fick komma och rädda mig i Skövde.