Många timmar åkandes i liten gul elbil, åkandes i stor gul vanlig bil och cyklandes på liten gul cykel gav också många timmar av funderingar. Djupa funderingar, konstiga funderingar, funderingar på framtiden, funderingar på dåtiden. Funderingar om mig själv, funderingar om andra. "Jahaja, de prenumerar på denna tidningen, hmm ja då är de nog denna sortens familj" "Oj, kravbrev - igen?!" "Brev från Moderaterna, ja då vet man det.." "Avsändare: Kommunisterna. Jisses". Ja, ni förstår säkert. Nidbilder om ägarna till brevlådorna målades gladeligen och fantasifullt upp. Det var särskilt en sak som jag lade märke till och lade ganska många minuter på att fundera kring, detta var alla dessa som skickade efter tidningen från allehanda små byar runt omkring i Sverige. Det var Wermlandstidningen, Skaraborgar'n, någon från Västerbotten, en annan från Jämtland, Skåne, Gotland - de flesta fanns representerade. Varför läser inte folk den tidning som hör till där de bor? TTELA med andra ord. Var finns intresset i att läsa om något som händer på en plats 142 mil bort? Eller händer och händer förresten, hände snarare. För tidningarna var inte direkt dagsfärska.

Nu har jag fått svar. Därför att det är den bästa tidningen. De ihophäftade sidorna med text om vad som hände många, många mil bort för ett par dagar sedan - de sidorna är oslagbar läsning. Man vill hålla kvar det lilla grepp om hemstaden som går att få, och då är lokaltidningen ett utmärkt redskap. En av veckans bästa stunder? När bunten TTELA dimper ner och jag kan krypa upp i sängen och läsa notiser om hembygdsdagar i Gestad, tuffa bottenstrider i fotbollens div V Trollhättan och reportage om någon som har en väldigt, väldigt stor solros på balkongen. Skönläsning.