Besticken får återigen diskas två gånger innan användning, möglet i kylen skrapas bort och kinamatsdoften ligger tät. Det dags för korridorsliv igen. Det är skönt att vara tillbaka. Fast lite tomt. Inget klarinettspel, inget pianoklingande och ingen rasslande tamburin. Mina öron hade nästan vant sig.