Klockan var ganska mycket, tiden fanns inte riktigt där. Ändå ställer jag mig och lagar moussaka klockan nio en onsdagskväll. Jag hade inte ens duschat av mig efter träningen, än mindre hunnit läsa något. Det är väldigt mycket jag att göra så; att laga långa och tidskrävande maträtter när tiden egentligen inte finns. Det fungerar som någon paradoxal avkoppling.