Krossvänligt
Datum: 2008-07-31 Tid: 12:58:38
Nä men om jag skulle ta och gå under jord ett tag då. Försvinna lite sådär och komma tillbaka när min sedvanliga period av klumpighet har försvunnit. Om den nu gör detta. Jag bröjar befara att den är konstant. Kronisk klumpighet. Otur?
Vad har nu hänt? Jo. Problemet stavas glas. Massor av glaaaas.
Bilen jag använder mig av ser ungefär ut som den här:
Ser ni vad förardelen består av? Ja just det. Glas.
För att ta sig till rätt del på distriktet är vi tvugna att passera sådana där gul-röda cykelsvängportar. Tekniken går ut på att köra så nära ena porten som möjligt, putta till denna så hårt det går och sedan gasa för livet. Det fungerar för det mesta. Dock inte för mig vad det verkar. I fredags var första gången jag fick prova på hur det känns när det inte funkar.
Vänsterporten var då förstärkt lite sådär fiffigt med något hårt material, typ en rejäl bit aluminium eller nåt, för att den inte ska ta skada om någon eller något råkar köra in i den. Bra. Fint. Så där satt jag i bilen, lutade mig fram för att putta till porten, laddade för att gasa på ordentligt (nåväl - ordet gas i elbilssammanhang är kanske inte helt korrekt...), puttar till porten, ställer mig på pedalen och... PAANGKRASCHELIKRAAAS! Porten slår i min glasruta. Pedalen tog lite tid på sig att reagera. Så där satt jag. Omgiven av 45 miljarder glasbitar och aircondition så det heter duga och trodde i min enfald att jag kanske skulle kunna sluta tidigt den dagen. Det kunde jag inte. För jag fick sopa glas.
Så idag var det dags igen, trots att jag undviker dessa portar så gott jag bara kan. Jag tar omvägar som gör att jag tappar närmare 20 minuter i tid, allt för att slippa glasfanskapet. Men det förföljer mig. Har bytt metod nu. Smyger mig fram i myrfart så att porten liksom släpar längs sidan väldigt, väääldigt sakta. Visst, lacken tar lite stryk, men glaset förblir helt. Trodde jag. Hörde en liten duns på min vänstersida och förstod att porten hade nuddat glaset lite, lite. Jag blir iskall i magen och väntar på att höra det karakteristiska ljudet olycka. Tystnad. Lättad andas jag ut. Bestämmer mig för att backa tillbaka lite för att inte riskera något och börja om passagen igen. Skulle jag inte ha gjort. Hinner väl backa 3 cm och sen dyker ljudet av olycka upp. Till sist. Porten har slagit i igen och jag går ut. Ut för att börja sopa glas.
Rutorna är av såkallat okrossbart glas. Dags för namnbyte? Krossvänligt glas röstar jag på.
Vad har nu hänt? Jo. Problemet stavas glas. Massor av glaaaas.
Bilen jag använder mig av ser ungefär ut som den här:
Ser ni vad förardelen består av? Ja just det. Glas.
För att ta sig till rätt del på distriktet är vi tvugna att passera sådana där gul-röda cykelsvängportar. Tekniken går ut på att köra så nära ena porten som möjligt, putta till denna så hårt det går och sedan gasa för livet. Det fungerar för det mesta. Dock inte för mig vad det verkar. I fredags var första gången jag fick prova på hur det känns när det inte funkar.
Vänsterporten var då förstärkt lite sådär fiffigt med något hårt material, typ en rejäl bit aluminium eller nåt, för att den inte ska ta skada om någon eller något råkar köra in i den. Bra. Fint. Så där satt jag i bilen, lutade mig fram för att putta till porten, laddade för att gasa på ordentligt (nåväl - ordet gas i elbilssammanhang är kanske inte helt korrekt...), puttar till porten, ställer mig på pedalen och... PAANGKRASCHELIKRAAAS! Porten slår i min glasruta. Pedalen tog lite tid på sig att reagera. Så där satt jag. Omgiven av 45 miljarder glasbitar och aircondition så det heter duga och trodde i min enfald att jag kanske skulle kunna sluta tidigt den dagen. Det kunde jag inte. För jag fick sopa glas.
Så idag var det dags igen, trots att jag undviker dessa portar så gott jag bara kan. Jag tar omvägar som gör att jag tappar närmare 20 minuter i tid, allt för att slippa glasfanskapet. Men det förföljer mig. Har bytt metod nu. Smyger mig fram i myrfart så att porten liksom släpar längs sidan väldigt, väääldigt sakta. Visst, lacken tar lite stryk, men glaset förblir helt. Trodde jag. Hörde en liten duns på min vänstersida och förstod att porten hade nuddat glaset lite, lite. Jag blir iskall i magen och väntar på att höra det karakteristiska ljudet olycka. Tystnad. Lättad andas jag ut. Bestämmer mig för att backa tillbaka lite för att inte riskera något och börja om passagen igen. Skulle jag inte ha gjort. Hinner väl backa 3 cm och sen dyker ljudet av olycka upp. Till sist. Porten har slagit i igen och jag går ut. Ut för att börja sopa glas.
Rutorna är av såkallat okrossbart glas. Dags för namnbyte? Krossvänligt glas röstar jag på.
Competition!
Datum: 2008-07-30 Tid: 19:18:38
Känner du dig, liksom jag, något vilse bland stilmallar, htmlkoder, typsnitt färger och storlekar? Prova att tävla om en helt ny bloggdesign här!
Vänersnäs
Datum: 2008-07-30 Tid: 13:41:43
STULEN
Datum: 2008-07-24 Tid: 13:32:14
Du ditt avskum som stal min cyklel igår, någon gång mellan 18 & 20:30 från Hallevi IP's cykelställ - må du ruttna i helvetet...!
Har ni sett den? Är av märket PEAK, allså liknande den på bilden. Den har samma färg men är av modellen pt Sydney. Min har pakethållare, en reva på sadeln till höger, skrap på vänster sida av pakethållaren samt bonzer-sadel och styre.
Matannonser och annat intressant
Datum: 2008-07-22 Tid: 21:04:24
TIll alla er som har en skylt i stil med ej reklam eller reklam undanbedes - tack!
Tänk efter själv - läser du någonsin ett enda av de blad med reklamerbjudanden som regelbundet finns i brevlådan när du kommer hem från jobbet? Nä, tänkte väl det. Så varför inte bli en del av ej-reklam-gänget? Det kan förgylla dagen för en viss person i blå kläder... Mig bland annat. För att inte tala om miljön. Den blir också himlans glad skulle jag tro!
Lite olika varianter att använda sig av. Den seriösa graden varierar. Något.
Tänk efter själv - läser du någonsin ett enda av de blad med reklamerbjudanden som regelbundet finns i brevlådan när du kommer hem från jobbet? Nä, tänkte väl det. Så varför inte bli en del av ej-reklam-gänget? Det kan förgylla dagen för en viss person i blå kläder... Mig bland annat. För att inte tala om miljön. Den blir också himlans glad skulle jag tro!
Lite olika varianter att använda sig av. Den seriösa graden varierar. Något.
Peppar, peppar...tugga gräs?
Datum: 2008-07-21 Tid: 20:48:58
En snubbe i lite väl tajta röda shorts, en lika tajt röd tröja och ett maffigt svettband i en färg som påminde om något som en gång varit vitt. Det var friskis på G. Amanda och jag hade tagit oss ner till gräsmattan där det under 1 h skulle brännas lite fett. Eller nåväl, mer "försöka hänga med i rörelserna som gör så att man eventuellt får upp pulsen lite och då bränner fett". Detta om man någon gång förstår hur de går till innan det är dags att byta rörelse. Igen.
Jag visste ju av tidigare erfarenhet att det här med att sprätta benen åt ett håll och vifta med armarna åt ett annat, ja det är liksom inte riktigt...min grej. Fast det är skoj. På ett sådär lite barnsligt sätt. Musiken började spela och jag var riktigt nöjd med min insats. Lyckades göra som svettbandssnubben gjorde. På ett ungefär. Tja, han visade höger - jag gick vänster... Uppvärmningen avklarades. Sedan kom bakslaget.
Det var en ganska snabb låt där man liksom skulle svinga det ena benet över det andra, nudda lite käckt med tån, svinga tillbaka benet och så samma sak en gång till. Åt andra hållet. Svinga benet gjorde jag. Oh ja vad jag svingade! Höger ben fick sån fart att när det kom farandes mot vänsterbenet inte riktigt lyckades hejda sig, utan slog undan benet som den var påväg mot. Det ben som jag hade all min tyngd på. Ajdå. Med en elegant karatespark på mig själv lyckades jag alltså eliminera markkontakten för båda mina föter. SKOOOBADOOONK. Platt liggandes på mage, och med ett vänsterben som gör ganska ont, tittar jag mig omkring. Allt jag ser är hoppande ben som gör rörelsen precis så som man ska. Ingen annan ligger ner och tuggar gräs. Konstigt. Jag kravlar mig upp igen. Ska göra ett nytt försök med bensvingen. Denna gång lite mer försiktigt.
Jag visste ju av tidigare erfarenhet att det här med att sprätta benen åt ett håll och vifta med armarna åt ett annat, ja det är liksom inte riktigt...min grej. Fast det är skoj. På ett sådär lite barnsligt sätt. Musiken började spela och jag var riktigt nöjd med min insats. Lyckades göra som svettbandssnubben gjorde. På ett ungefär. Tja, han visade höger - jag gick vänster... Uppvärmningen avklarades. Sedan kom bakslaget.
Det var en ganska snabb låt där man liksom skulle svinga det ena benet över det andra, nudda lite käckt med tån, svinga tillbaka benet och så samma sak en gång till. Åt andra hållet. Svinga benet gjorde jag. Oh ja vad jag svingade! Höger ben fick sån fart att när det kom farandes mot vänsterbenet inte riktigt lyckades hejda sig, utan slog undan benet som den var påväg mot. Det ben som jag hade all min tyngd på. Ajdå. Med en elegant karatespark på mig själv lyckades jag alltså eliminera markkontakten för båda mina föter. SKOOOBADOOONK. Platt liggandes på mage, och med ett vänsterben som gör ganska ont, tittar jag mig omkring. Allt jag ser är hoppande ben som gör rörelsen precis så som man ska. Ingen annan ligger ner och tuggar gräs. Konstigt. Jag kravlar mig upp igen. Ska göra ett nytt försök med bensvingen. Denna gång lite mer försiktigt.
Sunday 20th
Datum: 2008-07-20 Tid: 20:46:40
Helgen går mot sitt slut och vecka 30 är på ingång... Tja, nä men det är väl bara att konstatera - det är ca 118 timmar innan jag kan gå hem ifrån jobbet och det är dags för helg! 118 baggistimmar, det är bara att börja räkna ner!
Haha, floskelifloskeln är kläckt denna dag. Följande utspelar sig:
Jag ska hoppa i och bada efter att ha varit ute och sprungit en runda i skogen. Anna kommer ut på bryggan och slår sig ned. Än så länge inget konstigt. Precis när jag ska kasta mig i vattnet så ser jag att jag har pulsbandet och pulsklockan kvar på kroppen - och tja, det vore väl kanske lite dumt att tvätta de också. Jag ger nämnda saker till min syster som tar de. Hon inspekterar de noga. Jag ser att hon funderar på något. Ögonbrynen rynkas. Sen kommer det:
"Men Linda, den säger att det är sol och 20 grader! Det ösregnar ju och är högst en 15 i luften! Den måste vara trasig...?"
"Vadå sol och tjugo grader?" undrar jag.
"Jo men se här, det står ju Sun 20?"
Jo, det är ju den tjugonde idag. Söndag. Sunday.
Haha, floskelifloskeln är kläckt denna dag. Följande utspelar sig:
Jag ska hoppa i och bada efter att ha varit ute och sprungit en runda i skogen. Anna kommer ut på bryggan och slår sig ned. Än så länge inget konstigt. Precis när jag ska kasta mig i vattnet så ser jag att jag har pulsbandet och pulsklockan kvar på kroppen - och tja, det vore väl kanske lite dumt att tvätta de också. Jag ger nämnda saker till min syster som tar de. Hon inspekterar de noga. Jag ser att hon funderar på något. Ögonbrynen rynkas. Sen kommer det:
"Men Linda, den säger att det är sol och 20 grader! Det ösregnar ju och är högst en 15 i luften! Den måste vara trasig...?"
"Vadå sol och tjugo grader?" undrar jag.
"Jo men se här, det står ju Sun 20?"
Jo, det är ju den tjugonde idag. Söndag. Sunday.
Sant
Datum: 2008-07-19 Tid: 10:59:29
Den talar för sig själv...
Ice
Datum: 2008-07-18 Tid: 22:39:51
Jag hittade det här inlägget på en annan blogg. Värt att läsa igenom!
--------------------
ICE
Vid olyckor där den skadade inte är kontaktbar hittar vårdpersonalen ofta en mobiltelefon som tillhör offret. De letar efter kontakter som är döpta till "mamma" eller "pappa" eftersom de vill komma i kontakt med offrets anhöriga. Eftersom många tilltalar sina föräldrar med deras förnamn så finns det inte alltid en "mamma" eller "pappa" sparad i mobilen. En sjuksköterska någonstans i världen kom på att det skulle vara bra om folk hade en speciell kontakt sparad i mobilen som vårdpesonalen kunde ringa om det händer något och då kom de på att kontakten skulle heta ICE som är en förkortning av In Case of Emergency.
Så skapa en kontakt i din mobiltelefon som heter ICE och skriv in alla nummer till personen så att de ska kunna få tag på den anhöriga. Det går även bra att göra fler kontakter om man vill skriva in fler nummer, skriv då ICE1, ICE2 och så vidare.
Sprid detta vidare!
---------------------
Så nu hoppas jag att ni förstår och att ni för texten vidare. Jag har en ICE kontakt i min mobil och där har jag skrivit in mina föräldrars mobil- och jobbnummer samt mitt hemnummer.
--------------------
ICE
Vid olyckor där den skadade inte är kontaktbar hittar vårdpersonalen ofta en mobiltelefon som tillhör offret. De letar efter kontakter som är döpta till "mamma" eller "pappa" eftersom de vill komma i kontakt med offrets anhöriga. Eftersom många tilltalar sina föräldrar med deras förnamn så finns det inte alltid en "mamma" eller "pappa" sparad i mobilen. En sjuksköterska någonstans i världen kom på att det skulle vara bra om folk hade en speciell kontakt sparad i mobilen som vårdpesonalen kunde ringa om det händer något och då kom de på att kontakten skulle heta ICE som är en förkortning av In Case of Emergency.
Så skapa en kontakt i din mobiltelefon som heter ICE och skriv in alla nummer till personen så att de ska kunna få tag på den anhöriga. Det går även bra att göra fler kontakter om man vill skriva in fler nummer, skriv då ICE1, ICE2 och så vidare.
Sprid detta vidare!
---------------------
Så nu hoppas jag att ni förstår och att ni för texten vidare. Jag har en ICE kontakt i min mobil och där har jag skrivit in mina föräldrars mobil- och jobbnummer samt mitt hemnummer.
Tips!
Datum: 2008-07-18 Tid: 15:48:42
Lättlagat, enkelt och gott. Tre ord som i alla fall jag kikar efter i recepten när jag ska
laga mat. Hittar sällan något och skulle jag mot förmodan göra det så saknas det någon ingrediens. Fast jag letar i och för sig sällan efter recept - det är roligare att
experimentera själv! Resultatet då? Jo, riktigt bra oftast får jag säga.
Lina eller Soff får avgöra. Det är de som oftast slutar som testkaniner, stackarna.
Här är ett recept som jag knåpa ihop igår eftermiddag. Och det allra bästa? Jo, det gör sig ännu bättre dagen efter när smakerna fått stå och dra lite så det blir en perfekt lunchlåda!
Knorrig vitlökslax med ljummen matvetesallad och cremé fraichesås
4 pers
20 min
Vad behöver du ha? Liknande saker i alla fall
Knorrig vitlökslax
4 benfria laxfiléer
1 påse Knorrs grekiska salladsdressing (på påse som man blandar med olja)
Olijolja
Rapsolja
2 vitlökar. Inte klyftor - hela
Salt
Plastpåsar
Plastburk
Citronpeppar
Tina laxen och lägg i en plastpåse. Blanda ingredienserna till marinaden och häll i påsen. Knyt till och ta ytterligare en påse över. Lägg dubbelpåsen i en plastburk och låt laxen suga till sig alla smarriga saker. Görs med fördel dagen innan eller på morgonen så att det är klart när du kommer hem. Häll marinad och fisk i stekpanna. Låt den värmas så i ca 5 minuter för att koka in marinadsmakerna. Ta sedan av stekpannan från plattan och ta ur filéerna, ännu inte klara, och h'll av marinaden. Torka ur pannan med hushållspapper så att laxen nu får möjlighet att få fin stekyta. Stek igen. På varje sida. Finito!
Matvetesallad
I burk Zeta helt matvete (konserv - skitbra, man slipper koka något!)
Färska champinjoner
1 rödlök
Vitlök
1 påse Findus grönsaksblandning sockerärtor, bladspenat och paprika
Salt
Italiensk salladskrydda
Olivolja
Sätt på en platta och låt 0,5 vitlök ligga och dra i oljan samtidigt som den värms upp. Får in te bränna! Smakar inte bra, jag har provat... Nåväl. När oljan börjar lukta sådär gott av olja och vitlök låter du hackade champinjoner och hackad vitlök komma med. Stek ganska hårt, men även här - utan att bränna. Svamplökblandningen lägger du sen i en skål och steker istället på findusblandningen i samma stekpanna (givetvis...! Annars - mer disk. Uschianemej) Tillsätt ev. mer vitlök om den är klen i smaken. Blanda matvetet, svamplökblandningen och findusgrönsakerna. Ta daaa! Den är klar. Salta lite mer om det behövs.
Cremé Fraichesås
Mycket svår...
1 burk cremé fraiche
1 påse Knorrs grekiska salladsdressing (på påse som man blandar med olja)
Blanda. Klart.
Så där. Använd simultanförmågan och försök få ihop alla delar samtidigt. Jag lovar att även den manliga delen av befolkningen klarar detta.
Smaklig måltid!
laga mat. Hittar sällan något och skulle jag mot förmodan göra det så saknas det någon ingrediens. Fast jag letar i och för sig sällan efter recept - det är roligare att
experimentera själv! Resultatet då? Jo, riktigt bra oftast får jag säga.
Lina eller Soff får avgöra. Det är de som oftast slutar som testkaniner, stackarna.
Här är ett recept som jag knåpa ihop igår eftermiddag. Och det allra bästa? Jo, det gör sig ännu bättre dagen efter när smakerna fått stå och dra lite så det blir en perfekt lunchlåda!
Knorrig vitlökslax med ljummen matvetesallad och cremé fraichesås
4 pers
20 min
Vad behöver du ha? Liknande saker i alla fall
Knorrig vitlökslax
4 benfria laxfiléer
1 påse Knorrs grekiska salladsdressing (på påse som man blandar med olja)
Olijolja
Rapsolja
2 vitlökar. Inte klyftor - hela
Salt
Plastpåsar
Plastburk
Citronpeppar
Tina laxen och lägg i en plastpåse. Blanda ingredienserna till marinaden och häll i påsen. Knyt till och ta ytterligare en påse över. Lägg dubbelpåsen i en plastburk och låt laxen suga till sig alla smarriga saker. Görs med fördel dagen innan eller på morgonen så att det är klart när du kommer hem. Häll marinad och fisk i stekpanna. Låt den värmas så i ca 5 minuter för att koka in marinadsmakerna. Ta sedan av stekpannan från plattan och ta ur filéerna, ännu inte klara, och h'll av marinaden. Torka ur pannan med hushållspapper så att laxen nu får möjlighet att få fin stekyta. Stek igen. På varje sida. Finito!
Matvetesallad
I burk Zeta helt matvete (konserv - skitbra, man slipper koka något!)
Färska champinjoner
1 rödlök
Vitlök
1 påse Findus grönsaksblandning sockerärtor, bladspenat och paprika
Salt
Italiensk salladskrydda
Olivolja
Sätt på en platta och låt 0,5 vitlök ligga och dra i oljan samtidigt som den värms upp. Får in te bränna! Smakar inte bra, jag har provat... Nåväl. När oljan börjar lukta sådär gott av olja och vitlök låter du hackade champinjoner och hackad vitlök komma med. Stek ganska hårt, men även här - utan att bränna. Svamplökblandningen lägger du sen i en skål och steker istället på findusblandningen i samma stekpanna (givetvis...! Annars - mer disk. Uschianemej) Tillsätt ev. mer vitlök om den är klen i smaken. Blanda matvetet, svamplökblandningen och findusgrönsakerna. Ta daaa! Den är klar. Salta lite mer om det behövs.
Cremé Fraichesås
Mycket svår...
1 burk cremé fraiche
1 påse Knorrs grekiska salladsdressing (på påse som man blandar med olja)
Blanda. Klart.
Så där. Använd simultanförmågan och försök få ihop alla delar samtidigt. Jag lovar att även den manliga delen av befolkningen klarar detta.
Smaklig måltid!
Nu håller jag på med en, ja vad ska vi kalla den? Jo, vit choklad och yoghurtpannacotta med jordgubbsglace. Typ. Vi får se vad det smakar..
Datasagan
Datum: 2008-07-17 Tid: 19:16:21
En gång i tiden var det en man som bodde i ett hus. I huset fanns det två datorer. Den ena datorn fick barnen pilla på. Den andra var de strängeligen förbjudna att ens se åt. Det var pappans dator. På pappans dator la familjen in alla kort som de tog med sin kamera. Många, många kort blev det. Tills en dag...
Det var pappan som satt vid datorn när något plötligt hände. Ingen vet riktigt vad, för det vill han inte säga. Resultatet av det som hände stod dock kvar. Hårddisken kraschade. Pappan fick köra ett räddningsprogram. Räddningsprogramet kunde tyvärr inte rädda korten. De försvann. Alla, alla var borta. Utom ett halvt kort av Hannahs ansikte som av någon konstig anledning överlevde. Hur är fortfarande obesvarat...
Pappan blev arg och frågade barnen vad de gjort med datorn. Vad hade de laddat ner för skit nu?! Trots att alla visste, att ingen annan än han som kom med anklagelserna rörde datorn. Ja det skulle väl vara när de dammade av den då. Men kan man krascha en hårddisk med en disktrasa?
Familjen trodde att man högst kunde lyckas en gång med konststycket att radera och eliminera allt som finns i burken. Så de fortsatte att lägga in kort på den datorn. För inte kunde det väl hända igen? Datorn var ju räddningsprogramad nu, måste väl vara som att ha flytväst på sjön - vad skulle kunna hända?
I dagarna fick familjen svaret när pappan kom ned och frågade vem som hade pillat på datorn. Strike - igen. Och denna gång var det dotterns studentkort som var käglor...
Det var pappan som satt vid datorn när något plötligt hände. Ingen vet riktigt vad, för det vill han inte säga. Resultatet av det som hände stod dock kvar. Hårddisken kraschade. Pappan fick köra ett räddningsprogram. Räddningsprogramet kunde tyvärr inte rädda korten. De försvann. Alla, alla var borta. Utom ett halvt kort av Hannahs ansikte som av någon konstig anledning överlevde. Hur är fortfarande obesvarat...
Pappan blev arg och frågade barnen vad de gjort med datorn. Vad hade de laddat ner för skit nu?! Trots att alla visste, att ingen annan än han som kom med anklagelserna rörde datorn. Ja det skulle väl vara när de dammade av den då. Men kan man krascha en hårddisk med en disktrasa?
Familjen trodde att man högst kunde lyckas en gång med konststycket att radera och eliminera allt som finns i burken. Så de fortsatte att lägga in kort på den datorn. För inte kunde det väl hända igen? Datorn var ju räddningsprogramad nu, måste väl vara som att ha flytväst på sjön - vad skulle kunna hända?
I dagarna fick familjen svaret när pappan kom ned och frågade vem som hade pillat på datorn. Strike - igen. Och denna gång var det dotterns studentkort som var käglor...
Pressie time!
Datum: 2008-07-10 Tid: 21:40:31
Rresesidenlakan, first aid kit, en superhandduk som inte väger någonting men som kan absorbera typ en hel sjö och sist men inte minst... en liten pistol som skjuter bort kliet från myggbettten! Vilka grejor va!
Vad dessa saker och vad gör ett student 2008-kort där på bilden...? Jo, igår kväll kom två go'a brudar firade min student - ja, ungefär 1 månad efter att jag tog den, men som de två hårt arbetande arbetarna de är så kunde de inte komma då. Jag rotade fram en tårta i frysen, lite bullar och saft så blev det allt lite kalas på kvällskvisten där.
Och jag måste säga - presenterna var klockrena! Muchas gracías Kasia y Sandra
Nu har jag den första delen i packningen. Packningen som ska packas framöver. När vi ska iväg. Bara vi får ett datum.
Det fina kortet har de förresten gjort, och fler finns att köpa på Snäjk.
Oh Boy!
Datum: 2008-07-09 Tid: 11:41:02
Cyklandes till jobbet, på promenaden, i solgasset på stranden, i joggingspåret, på väg till träningen, på väg hem från samma aktivitet .... - stunder då walkman-programet går varmt i mobilen, i-poden går på fullvarv eller mp3-spelaren spelar som aldrig förr, går att hitta på alla tider på dygnet och ett par lurar i öronen med härlig musik gör allt så väldigt mtycket lättare, håller ni inte med? TIll och med dammsuga kan bli spännande med rätt sorts musik! Eller tja, nu kanske vi inte ska ta i...
Jag har i alla fall hittat skivan som hänger med mig genom dess stunder denna sommaren:
Där spåret Oh Boy helt klart har högsta repeat-statusen just nu. Ni måste prova!
Jag har i alla fall hittat skivan som hänger med mig genom dess stunder denna sommaren:
Miss Li, Best of 061122-071122
Där spåret Oh Boy helt klart har högsta repeat-statusen just nu. Ni måste prova!
Stadig utveckling
Datum: 2008-07-08 Tid: 21:10:16
Ingen spya idag. Det går framåt.
A so called postis
Datum: 2008-07-07 Tid: 15:35:24
Första dagen på "det riktiga jobbet". Vaktmästargrejen är mer som ett tidsfördriv. Nu är det mer allvar - yrkesuniform och rubbet, haha.
Och den gick visst bra har jag hört. Låt oss sammanfatta den:
06:15 - 12:30 - okej, detta är de riktiga arbetstiderna.
15 minuter - så många minuter som jag kom för sent, eftersom jag inte fått de riktiga arbetstiderna...
Illa - mådde jag när vi körde turen. Jag satt i passagerarsätet med all post. Stanna. Starta. Kolla ner på brev. Kolla upp på brevlåda. Ingen bra kombo. Det tyckte definitivt inte min magsäck och protesterade.
15 kg - så många kilo post jag hade i knät och som jag var tvungen att tråckla mig ut från när maten åkte berg- och dalbana. Gick förvånadsvärt snabbt.
Vilse - lyckades jag gå när min mentor-postis sa att jag kunde ta en promenad och få lite frisk luft. Han tyckte att jag behövde det. Efter 0,25 sekunder var både brevbärare och brevbärarbil borta. Så jag fick börja springa. Runt, runt bland Rattgatans alla miljoner hus som ser likadana ut. Lotsade mig fram genom att kolla i folks brevlådor om de fått någon post. Hade de inte det så var nog min bil i närheten...
Så, har ni boende på Rattgatan under dagen sett en vilsen brevbärarklädd blond tjej springandes runt husknutarna med ett lass orangea buntband i famnen - lugn det var bara jag. Något illamående och något förvirrad...
Automat - Körde automatväxlad bil för första gången. Gasa bromsa. Gasa bromsa. Inget knussel. Skoj! Men framöver blir det elbil, och om jag får bestämma - mycket promenader.
Dagens Outfit!
Wimbledon nästa!
Datum: 2008-07-04 Tid: 15:06:11
Låt se... när va jag i Spanien..? Hmm, vecka16 tror jag. Alltså 11 veckor sedan. Det är ett tag sen, ett ganska bra tag sen. Det var i alla fall under den här veckan som Amanda och jag bestämde att vi skulle spela tennis (eller snarare: hon skulle lära mig att spela tennis...) någon dag. Snart. Ordet snart har uppenbarligen en helt annan innebörd för oss två än det som vanligen brukar anses vara synonymt med det.
- Vi ses snart! = vi ses om tre månader...
Hur som helst, idag i strålande solsken greppade vi varsitt rack, stoppade bollarna i fickan - eller någon annan stans där de fick plats - och satte igång. Superkul var det! Gick lite sisådär i början, men jag måste säga att det tog sig efter hand. 1000 tack Amanda, jag gör gärna om det! Denna gång utan att slå sönder mitt ögonbryn med racketen. Ögat börjar skifta i vissa blå-gröna toner nu.
- Vi ses snart! = vi ses om tre månader...
Hur som helst, idag i strålande solsken greppade vi varsitt rack, stoppade bollarna i fickan - eller någon annan stans där de fick plats - och satte igång. Superkul var det! Gick lite sisådär i början, men jag måste säga att det tog sig efter hand. 1000 tack Amanda, jag gör gärna om det! Denna gång utan att slå sönder mitt ögonbryn med racketen. Ögat börjar skifta i vissa blå-gröna toner nu.
Här näst bär det av ut till sommarstugan för sköna sjöbrisar, promenader och båtåkning.
Älska sommaren!♥
Dagens Outfit
Datum: 2008-07-03 Tid: 22:05:02
Efter att ägnat lite tid åt att surfa runt på lite andra bloggar står det nu helt klart för mig: jag är efter. E F T E R ! Ni måste också ha märkt det. Jag menar, Dagens Outfit är lika vanligt förekommande som rubrik på bloggarna, som Björn Gustavssons namn på löpsedlarna - och nu vill väl inte jag vara sämre!
Så. Mittt under ogräsrensingen på jobbet lirkade jag upp mobilen ur sidofickan. Posen ställdes in, och det är väldigt, väääldigt noga att man tar kortet lite sådär uppifrån vad jag jag har förstått. Så sagt och gjort. Klick! Dagens Outfit, och så till lika inspiration till dagens blogginlägg, var avklarat.
Jag har på mig:
Skor: inga...
Strumpor: Inga...
Byxor: Marinblå f.d postenshorts. Dvs, postenshorts fast emblemet är bortsprättat. Görs lättast med en sprättare. Akta fingrarna. Shortsen har även viss avita inslag av oljefärg samt fettfläckar från ädelträdsoljan.
Tröja: Röd bomulls-t-shirt med Golvman-tryck. Även denna med vita inslag av oljefärg. Här dock något mer markanta. Fås lättast genom att ta för mycket färg på penseln och sedan måla i motvind. Akta ansiktet bara...
Jag hoppas ni blev inspirerade!
Tigerälgen!
Datum: 2008-07-01 Tid: 22:56:57
Världens skönaste väder inbjöd till promenad efter jobbet. Den gamla SAABen rattades med säkra tag av Sandra upp mot Halleberg. Operation hitta älg påbörjades. Det var nu som vi skulle få se denna sak, som så många människor febrilt letar efter när de åker förbi. Kanske skulle vi kunna vinka till någon..?
Över stock och över sten, under granar och över enar - inget skulle stoppa oss! Pulsen höjdes, men vi fortsatte att distinkt söka vårat mål. För älgen skulle ju vara där i skogen. VId berget. Någonstans. Inte kan väl det vara så svårt..?. Till slut tornade den upp sig framför oss - älgen! I sin vackraste tigerrandiga skrud stod den där. Jag var tvungen att rota fram mobilen och ta ett kort. Det var ett stort ögonblick det här.
Nästa fråga - hur hittar vi tillbaka?
Här stod Sandra och reflekterade över att det var så få, närmare bestämt ingen, som försökt ta sitt liv här. Platsen är ju utmärkt för det ändamålet. Brant, långt till marken, ingen som ser när man hoppar... Haha, jag blev änna rädd för människan där ett tag. Men hon hoppade inte.
Över stock och över sten, under granar och över enar - inget skulle stoppa oss! Pulsen höjdes, men vi fortsatte att distinkt söka vårat mål. För älgen skulle ju vara där i skogen. VId berget. Någonstans. Inte kan väl det vara så svårt..?. Till slut tornade den upp sig framför oss - älgen! I sin vackraste tigerrandiga skrud stod den där. Jag var tvungen att rota fram mobilen och ta ett kort. Det var ett stort ögonblick det här.
Nästa fråga - hur hittar vi tillbaka?
Här stod Sandra och reflekterade över att det var så få, närmare bestämt ingen, som försökt ta sitt liv här. Platsen är ju utmärkt för det ändamålet. Brant, långt till marken, ingen som ser när man hoppar... Haha, jag blev änna rädd för människan där ett tag. Men hon hoppade inte.
