Sista snorklingsturen i GBR. Underbar dag! Fler bilder pa Facebook.

Vandring! I beskrivningen av Cape Tribulation sa namndes det en hel del vandringsleder. Detta har blivit lite av en drog for mig och jag foroker promenera sa mycket och sa ofta kan kan har. Det var en sarskild led som foll mig i smaken; Mount Sorrow. Det rekommenderades dock att man helst skulle vara tva eller fler som gav sig ut pa denna. Visst, jag hade fatt med mig Sandra pa cykelturen, men har nar det kom till vandring. Nej, jag gick bet pa den fronten.

Pa bussen hade vi dock traffat tva harliga Linkopingsbor som var pa brollopsresa har i Australien och de hade pratat pa att gora vandringen. Efter lite fix och trix fick vi tag pa varandra och kunde motas vi vandringsledens borjan 08:30 den morgonen. Eller starten pa vandringsleden ar kanske fel uttryckt. Starten pa bergsbestigningen kanns narmare, haha.

Min tamligen otranade kropp fick sig en harlig utmaning att ta sig upp for detta lilla berg. Jag har fortfarande lite traningsvark. Jag tror vi tog oss upp pa ca 4 h. Rekommenderad tid var 6-7. Nojd. Bade Elin och Mats var civilinjengorer, sa det basta med hela vandringen var nasta all information jag fick om mitt, formodligen, framtida yrke. Och studietid. Tack! Det gav mer an alla lasta broschyrer och SYOsnack tillsammans. Jag menar, Lutz? Jag far ju gashud.

Naval, efter tantasnack, pluggteorier och nollningshistorier nadde vi toppen. Harligt!

"In the djungle, the mighty djungle..."

Nar man reser med bussbolaget Oz Experience som vi gor sa tar de med en till lite stallen som vanliga bussbolag inte stannar pa. Surfcampen i borjan pa resan var en sadan sak. Nasta stopp var Kroombit Cattle station.  Har fick vi kolla om jillarootakterna fortfarande satt i genom goat mustering till hast, lassokastning, mechanic bull riding samt en goat wrestling-tavling. Man skulle bilda lag om 4. Sedan skulle en i laget dra ut geten ur fallan med 100 miljoner andra getter, dra den till tavlingsplatsen, valta den, en annan person skulle fejke en brannmarkning och sedan skulle geten tillbaka till fallan igen. 49 sekunder blev den vinnande tiden. Den tid som varat lag slog till med - tjoho! Hur det gick att rida den mekaniska tjuren ska vi inte prata om. Jag akta framat, bakat, framat och sa...pladask ner i marken. Jag har valdigt lite rodeoblod i mig insag jag da.

Men det var ett valdigt roligt avbrott i bussresandet och skont att komma upp pa hastryggen igen!

Ibland blir det inte som man tankt sig. Fy fan. Mr Coyne kan ga och grava ner sig i nagon mork och lerig hala nagonstans. Vad hande? Ska forsoka gora en lang historia kort.

Jag borjar att skicka forfragningar via mail samt ringer till farmar som ar anknutna till natverket WWOOF. Skulle de vilja ha tva hart arbetande tjejer som arbetskraft under ett begransat antal dagar? Far svar. Fran Mr & Mrs Coyne. Forst ar de lite osakra for egentligen var de inte intresserade av wwofers under paskhelgen. Vi pratas dck vid och mailar lite och de ringer upp och sager att vi visst garna far komma. De har verkligen fattat tycke for oss. Vi far pyssla och trixa om vara planer, men glada over att fa komma ut pa landet igen da gar det ganska enkelt. Vi ar lagga lite extra pengar pa bussbiljett, men eftersom vi far mat och boende gratis blir det inte nagon storre forlostaffar under dessa dagar. Puh. Bokar buss 5 h har ifran och med 129 $ mindre i planboken. Sa langt allt lugnt.

Ringer Mr Coyne nar vi anlander till Mackay. Han svarar att han ar pa busshallsplatsen om 10 min. Han haller loftet. Allt kanns himla bra, nu kor vi! Inte.

Mr Coyne, eller Greg som han heter i fornamn, namner att han har lite arenden att utfora i stan innan vi kan aka till farmen. Ok, lugnt tanker vi. Arenden som gor att han nog maste stanna i stan over natten. What?! Han har bokat ett motelrum. Vi far bo dar om vi vill. Eller om vi vill checka in pa ett eget hostel. Jo, vi valjer det billigaste. Vi tar motellet. Jaha,han hade bokat ett rum. For oss tre. Udda start. Men vi kor pa.

Han fragar om vi vill sitta pa rummet och vanta medan han gor sina arenden, eller om vi vill folja med. Tja, hela tanken med att wwofa var ju for att vara med en "riktigt aussie", sa vi hanger pa och tar chansen att se oss om i stan. Stan som visade sig vara en hala. Men men.

Efter att ha rant runt i diverse jarnhandlar, campingaffarer och andra maskulina tillhall ar vi klara. Inhandlat ar slagga, tvattlina och slakttillbehor. Bland annat. Kandes som om vi hamnat i en dalig b-skrackis. Vad var detta?

Alla inhandlade saker hade sin forklaring dock. Slagga for att bygga den nya inhangnaden. Tvattlina till frugan. Och slakttillbehor eftersom han visade sig vara en mycket, mycket hangiven jagare. Jag kande att detta var en fulltraff. Inte. Hade inte sagt nagot om vad jag tycker om jaktfragan, inte heller att jag hellre kakar flugsvamp an en blodig biff. Kandes inte som om det fanns lage. Han namnde ocksa att hand fru avskydde vegetarianer. Katjiing, fulltraff.

Sa, istallet for att ha hamnat hos en vanlig farmare som beskrivningen i boken sa, var vi nu tillsammans med nagon som drev en hjortfarm och som skot pa allt som hade pals och rorde sig. Det var bara att halla leendet uppe. Vad gora?

Han betalade i alla fall maten under dagen. Rena halsokosten. Donken till lunch och fish 'n chips till middag. Sedan dags att sova. Hade lite problem med detta dock. Men sa smaningom infann sig John Blund och ogonen blev tunga. Nasta dag vaknade vi tidigt av det  danande regnet utanfor fonstret. Vi skulle ge oss av vid 9 var det sagt. Runt 07:30 fick detta en drastisk andring.

"Skulle ni bli allt for besvikna om ni inte fick komma med till farmen?"

Fragan hangde kvar i luften. What?! Visst, det verkade ju inte som om det var den farm som vi forestallt oss. Men anda. Han hade ju lovat. Och vi hade andrat vart schema. Kopt extra bussbiljetter. Dyra bussbiljetter. Suttit pa buss i fem timmar och varit med honom och handlat hans javla verktyg och sovit pa ett fucking, javla motell med honom - besvikna?!
Vad skulle vi gora nu da hade han tankt? Hanga i Mackay? Aldrig. Aka vidare upp mot Airlie? Sure att det finns hostel nu over pasken. Aka de 5 timmarna tillbaka till Rocky?

Anledningen till denna snabba svangning var tydligen att hand fru plotsligt andrat sig. Hon ville inte ha folk under pask. Precis som han sa i borjan men sedan andrat till sa till den milda grad att de visst garna ville ha besok under pask. Lara kanna nya kulturer hette det. Vettefan vad som flog i dem. 100$ fick vi dock. Tackte knappt bussresan tillbaka till Rocky. Men det var sa det fick bli.

Fick frukost pa Donken, var annars. Sedan var det bara att vanta pa bussen. Det blev ingen farmvistelse, det blev en stor javla besvikelse och ett mote med den varsta Aussien vi nagonsin traffat.

Fast sahar i efterhand kanns det ratt skont. For vad fasiken skulle han egentligen med slaggan till?

Vi lever. Kram Linda