Vandring! I beskrivningen av Cape Tribulation sa namndes det en hel del vandringsleder. Detta har blivit lite av en drog for mig och jag foroker promenera sa mycket och sa ofta kan kan har. Det var en sarskild led som foll mig i smaken; Mount Sorrow. Det rekommenderades dock att man helst skulle vara tva eller fler som gav sig ut pa denna. Visst, jag hade fatt med mig Sandra pa cykelturen, men har nar det kom till vandring. Nej, jag gick bet pa den fronten.

Pa bussen hade vi dock traffat tva harliga Linkopingsbor som var pa brollopsresa har i Australien och de hade pratat pa att gora vandringen. Efter lite fix och trix fick vi tag pa varandra och kunde motas vi vandringsledens borjan 08:30 den morgonen. Eller starten pa vandringsleden ar kanske fel uttryckt. Starten pa bergsbestigningen kanns narmare, haha.

Min tamligen otranade kropp fick sig en harlig utmaning att ta sig upp for detta lilla berg. Jag har fortfarande lite traningsvark. Jag tror vi tog oss upp pa ca 4 h. Rekommenderad tid var 6-7. Nojd. Bade Elin och Mats var civilinjengorer, sa det basta med hela vandringen var nasta all information jag fick om mitt, formodligen, framtida yrke. Och studietid. Tack! Det gav mer an alla lasta broschyrer och SYOsnack tillsammans. Jag menar, Lutz? Jag far ju gashud.

Naval, efter tantasnack, pluggteorier och nollningshistorier nadde vi toppen. Harligt!

"In the djungle, the mighty djungle..."