Manga kilometer.  Jag har ingen exakt siffra, men manga ar det I alla fall. Som vi har tagit oss. Transporterats.  Rest!

Great Ocean Road var just det. Great. Tyvarr var det lite molnigt, eller ja lite mycket molnigt nar vi spanade in de 12 apostlarna. Men deras stortlek, formation och naturen runt omkring var anda fantastisk! Den forsta natten stannade vi till i den lilla, lilla staden (byn? :P) Port Campbell dar hela gruppen hade en egen lite stuga tillsammans. Gruppa ja. Resan som vi gjorde var med ett foretag som heter Groovy Grape och vi var 16 personer (tror jag) plus guiden som reste tillsammans. Under vara tre dagar sa hann vi med en himla massa! For inte ska ni tro att vi ligger pa latsidan har inte ;) Uppe med tuppen varje morgon, runt 05:15 - 05:45 var vanlig tid att ga upp. Och det fanns havregrynsgrot till frukost - halleluja!

In i bussen och ut pa vagarna. Guiden Fleur sag till att kamerorna gick varma och vanligaste meningen under dagarna var nog "photo photo photo".  Foljdes snabbt av "klick klick klick". Great Ocean Road.  12 apostlar, fantastisk natur, Grampians National Park, vattenfall, hikes, Aboriginsk historia, roliga skyltar, bad, BBQ och kangurur i massor.  Jag kom sa nara en kanguru nar vi bodde pa hostelet Ned's Beds i the Grampians. Sa nara! Men det basta av allt var nog sista dagen nar vi gjorde en "hike" i ett av bergen. Skithaftigt! Vi borjade klattra ganska tidigt pa morgonen sa de tidiga morgonstralarna som letade sig fram gjorde det hela extra fint. Och hogt var det. Haftigt!

Samma dag senare pa eftermiddagen var vi framme i Adelaide. Hade bokat rum pa YHA Adelaide. Kan verkligen rekommendera YHA som hostel. De ar lite dyrare.  Men sa bra. Sa frascht. Sa hjalpsamma.  Pa kvallen var vi ett gang som gick ut for och kaka. En hog med tyskar, en 80-arig tant (som vart med under hela resan!) och sa vi da, team Sweden eller the Swedish girls som vi nu kallas. Inte Sandra & Linda. Inte tva personer. En enhet.  Team SWEDEN, haha! Det var festival i staden ocksa. Gick dit och kika en svang. Men vi hade en tidig morgon som vantade pa oss sa det blev aven en tidig kvall. 06:15 skulle vi bli upphamtade for fard mot Kangaroo Island.

Detta maste ha varit definitionen av mitt ut i ingenstans. Men jag gillade det. Skarpt. Lugnet, naturen. Det var harligt. Det ar farfars gamla barndomsvan Alf och hans fru Marlene som bor har ute. I tre dagar fick vi kanna pa harlig, genuin, australiensk gastfrihet. Som ett hotel! Egna rum, egen toalett och massa god mat! Haha, de ville goda oss ordenligt i fall om att vi inte skulle ata sa mkt pa resten av resan. De odlar alla sina gronsaker sjalva, sa ni kan tanka att jag var i himmelriket. Deras egna majskolvar - mumsi! Eller all passionsfrukt som vi frossat i. Ja, vi har c-vitaminboostat for 10 ar framover.

Nu ar internettiden slut kara ni. Ta hand om er dar hemma!

Kram Linda

Vi hade tagit oss fran Avalon tillbaka till Sydney, har ifran skulle namligen bussen till Orbust avga. Det var bara en liten, liten sak som skulle fixas. Vi skulle hitta bussbolagets huvudkontor, saga till att vi var redo att aka och sedan checka in bagaget. Latt som en platt. Men. Vi kom till centralstationen i Sydney. Sa langt gick det bra. Vi letade ett tag pa egen hand, men insag snabbt att vi behovde fraga nagon om vagen. Sagt och gjort. Vi fragade. Gick dit de sa. Insag att det var fel. Ryggsackarna kandes som cement och vi bestamde oss for att Sandra skulle stanna och vakta de medan jag gick pa huvudkontorsjakt.

Jag gick och gick, blev hitvisad och ditvisad. Inget huvudkontor har inte. Klockan gick och jag borjade bli lite latt nervos. Kom in pa Sydney Central. Det stod att informationen fanns pa vaning 6. Jag befann mig pa vaning 1. Hiss i sikte. Den tar jag. Skulle inte gjort detta. Den fastna. Nagonstans mellan vaningarna satt jag bomfast. Tror ni forresten att det fanns en lampa i hissen? Haha, icke. Sa dar satt jag. Hittade en liten telefonnkapp for att ringa pa hjalp. Klockan gick och vi skulle snart checka in.

Men, ingen fara pa taket. Det kom nagra och fick ut mig fran det morka halet till hiss. Jag gick lite till och slutligen sag jag skylten. Bussbolagets skylt. Dar var den. Puh. Vi hann checka in i tid. Kom pa ratt buss och ett par harliga dagar i Marlo kunde ta sin borjan.

Som ni ser, vi har forflyttat oss lite. Vi tog lokalbussen fran Sydney till en av alla dess suburbs, typ fororter, for att traffa Lisa och Annika. Namnet pa stallet ar Avalon. Visst later det harligt mystiskt? Dessa tva pepparkakor till brudar har namnligen jobbat har sedan augusti som Au pairer. Vi fick bo i Annikas egna lilla hus vi hade en kanonhelg!

Dock sa ville vadret inte visa sig fran sin basta sida, nej det fortsatte pa samma satt som det borjat. Med moln och regn. Tyvarr. Men det var ratt skont att varva ned lite. Fast att prova pa Avalon's fantastiska strander hade inte vart helt fel. De hade iof visst sett haj dar nyss. Sa det fanns kanske en mening med att vi aldrig kom dit, haha.

Efter Avalon sa var det dags for annu lite buss. Nu skulle vi forflytta oss langsmed sydostkkusten ned till ett litet, litet stalle som heter Orbust. Bussen avgick 15:20 och vi var framme i Orbust 02:25. Men innan vi ens kom pa bussen hande lite spannande saker...

Katsching! Det blev klirr i kassan till sist. Igar eftermiddag runt 4-snaret var VISA-kortet antligen pa bra humor igen. Det var med spanning som vi stod framfor automaten och nogrannt tryckte in pinkoder och valutaval, vantade lite och sa, till sist, rasslade bankomaten till och vi holl vara forsta AUD i handen! Det var en stund av lycka ska ni veta, haha. Sa, vi kande oss rika som troll och kande for att fira. Hur? Jo, vi tog farjan over till Manly for att halsa pa systrarna Skeppstedt. Det blev en jattetrevlig kvall. Pa vagen dit sa sag vi operahuset i skymningsljuset och det var verkligen jattefint. FIn batresa, fast det var ganska kraftig sjo. Det verkar som om det garna blaser upp vid kvallstid har i Sydney.

Hur kommer det sig att hur duktig och effektiv man än känner sig, hur mycket man än fått gjort - trots detta känns det som om det fortfarande finns minst lika mycket att ta tag i? Att göra? Livets mysterier har fått ytterligare en gåta att lösa.

Okej, vad vill man inte ska hända tre dagar innan tiden är ute och det är dags att ta sin packade väska och ge sig iväg?

Jo, att väskan som man har tänkt att packa i visar sig vara trasig. Dragkedjan - kaputt. Inköpt den 21 juli 2008. Magkänslan sa att Öppet Köp-tiden förmooodligen har gått ut. Men Gud fader allsmäktig i himlen bor eller något i den stilen tycktes vara på min sida. Snälla Sonny på Intersport i Vänersborg gav mig en ny. Lite dyrare dessutom, så det tackar jag för. Gårdagens panik. Få se vad som kan komma idag, haha.

En måstesida för alla som ska ut och resa! Här på regeringskansliets hemsida kan man gratis ladda ner alla nödvändiga telefonnummer som kan vara bra att ha om något skulle inträffa. Nummer till ambassader, försäkringsbolag och dyl. Välj bara ditt land, så får du all information du behöver.

Känslan av att ha stenkoll på läget, den är ganska angenäm. Så händer det något. Eller man kommer på en sak som legat långt bak i hjärnkontoren lääänge. Så har man inte stenkoll längre. Nej, man inser att man faktiskt har en del att pyssla med. Ganska mycket. Där är jag nu. Mitt upp i denna känsla. Fast det är mer än känsla. Det är verklighet.

Här finns ingen tid att spilla. Dags att hitta tillbaka till effektiviteten. Denna effektivitet som nu legat i dvala ett tag, men som hade sina praktdagar under projektarbetets sista, hårda timmar.