Vi hade tagit oss fran Avalon tillbaka till Sydney, har ifran skulle namligen bussen till Orbust avga. Det var bara en liten, liten sak som skulle fixas. Vi skulle hitta bussbolagets huvudkontor, saga till att vi var redo att aka och sedan checka in bagaget. Latt som en platt. Men. Vi kom till centralstationen i Sydney. Sa langt gick det bra. Vi letade ett tag pa egen hand, men insag snabbt att vi behovde fraga nagon om vagen. Sagt och gjort. Vi fragade. Gick dit de sa. Insag att det var fel. Ryggsackarna kandes som cement och vi bestamde oss for att Sandra skulle stanna och vakta de medan jag gick pa huvudkontorsjakt.

Jag gick och gick, blev hitvisad och ditvisad. Inget huvudkontor har inte. Klockan gick och jag borjade bli lite latt nervos. Kom in pa Sydney Central. Det stod att informationen fanns pa vaning 6. Jag befann mig pa vaning 1. Hiss i sikte. Den tar jag. Skulle inte gjort detta. Den fastna. Nagonstans mellan vaningarna satt jag bomfast. Tror ni forresten att det fanns en lampa i hissen? Haha, icke. Sa dar satt jag. Hittade en liten telefonnkapp for att ringa pa hjalp. Klockan gick och vi skulle snart checka in.

Men, ingen fara pa taket. Det kom nagra och fick ut mig fran det morka halet till hiss. Jag gick lite till och slutligen sag jag skylten. Bussbolagets skylt. Dar var den. Puh. Vi hann checka in i tid. Kom pa ratt buss och ett par harliga dagar i Marlo kunde ta sin borjan.