Vi kan kanske kalla oss för en projektgrupp? Här redo att mingla runt på näringslivsdagen och charma folk. Stiliga var vi i alla fall i våra nydesignade tröjor.

Imorgon är det dags: Klädbytardag på Kåren! Förutom chansen att på ett hållbart och smidigt sätt förnya garderoben kommer det även att hållas spännande föredrag av Johanna från Rena Kläder, visas spännande filmer, säljas jul-inspirerad fika och finnas möjlighet att få smarta klädvårdstips från Naturskyddsföreningen.
Be there!

Efter en intensiv helg med skrattmuskelkramp, tokiga upptåg och underbara återseenden har lugnet nu lagt sig. De kom (om än försent, SJ och snö brukar ju gå sådär bra), de såg (Uppsala och Stockholm på 27 h), de segrade (tre chokladpengar på Skansens chokladlotteri...). Någon tittade upp i himlen mest hela tiden, samma person skulle även filma. Allt. Exempelvis belysningen på Sergels torg. En annan litade blint på allt som sas och höll på att gå till pendeltågen istället för tåget som skulle tuffa cirkusen hem till kända trakter igen. Biljetthysteri. Svårt att köpa åtta tågbiljetter på samma gång. Men vi fick rutin på det. Till slut. Uppsala bjöd på julmarknad och stad i adventsljus, knarrande snö och hala gator. En tredje åkte kana på skosulorna ner för St Johannes-gatan och stupade i en ledig parkeringficka. Inspektion och godkännande av min nya lya. Allihopa fick knö sig in för glögg och pepparkakor. Knö ja. Dialekten fick sig en uppdatering och nya ord lärdes ut. Knö. Flö. Dompa. Mös. Bös.

Middag tillsammans med grekiska influenser byttes mot frukost och sedan färd mot Skansen. Hittade en häst. En liten stund av flickaktig lycka. Får man klappa? Brända mandlar och isiga tår. Kulturhuset fick bjuda på middag innan klockan slog tågdags och sällskapet skulle bege sig väster ut igen. Hem.
Hem till välkända gator och bort från mig. Fast vi ses ju snart igen. Till jul. Lagom tills jag har återhämtat mig ;)

Den här middagen skulle kunna gå till historien. Lite omtumlad och lätt centrifugerad potatis efter en dags transport i väskan, serverades med Klädesholmens sill som de båda L:n håvade upp ur väskan. C-vitamin är viktigt så de skalade en morot också. Från början var middagen tänkt att bestå av endast potatis och morot. Så sillen var ju en riktig lyxgrej i sammanhanget. Finbeställd av vännerna som var en sväng på IKEA. 11 kronor för en burk. Mitt svar på blodpudding. Kanonbra.

En bild från en väldigt, väldigt trevlig förra fredag. Har ni svängarna förbi Uppsala och ska mätta magen? Då är Eko kök & bar på Drottninggatan helt givet. Kanonmysig stämning och underbar mat. Mumsi! Vi lyckades bli 16 pratglada tjejer som möttes upp för middag och skvaller. Sedan delade vi på oss, hälften gick och förfestade medan andra halvan gick och blev förtrollade på bion. Harry Potter stod det på biobiljetten. En nötblandning, lite dricka och många gömselförsök bakom Annas rygg senare och det var dags för teknologernas släpp på Norrlands. Det var glada tjejer med danströtta fötter som senare cyklade hem i Uppsalanatten.

Det är lite upp och ned. Jag ser vandrande snöhögar och tiden är inte riktigt med mig. Kommer till skolan klockan åtta, men vi börjar visst nio. Tror att vi ska åka iväg just precis nu, fast klockan bara är halv fem och avtalad tid är halv sex. En timme hit eller dit. Upp eller ner. Men jag tycker ändå att jag har koll. Listorna på skrivbordet ger mig den känslan. Falsk? Nä. Jag har koll. Ett litet mentalt kaos, men ändå kontrollerat. Oftast. Ett resultat av en energigivande höst. En höst som skapat minnen. En höst som skapat erfarenheter. Precis som förra hösten, fast ändå helt olika. Förra hösten är mer som ett svart hål. Från oktober till julledigheten kan jag inte riktigt redogöra för dagarna. De gick in i varandra. Blev veckor. Blev en massa - en grå substans av odefinerbar karaktär.

Vi pratade om detta idag, under en kvällslig promenad i ett snöigt Uppsala på väg hem från den sena, och fy så dåliga, föreläsningen. Vikten av att ha dynamik i dagarna. Rädslan för att bli någon som lever för helgerna, för att redan på söndagen har ångest för att det snart är måndag. Jag vill inte bli så. Aldrig. Eller att leva för sina fyra veckors semester, och på vägen glömma bort vikten av de andra fyrtioåtta veckorna. Vi konstaterade att man ska göra saker man mår bra av, som ger energi. Någon har skrivit att denne vaknar upp med ett leende på läpparna varje morgon. Det vill jag också göra. Sen visst, jag vet. Man har pissdagar. Det måste man få ha. För det är också livet. Men pissdagarna får inte bli veckor, då är det dags att dra i nödbromsen och fråga sig vad som gick snett. För jag vill ha saker att minnas. Ett helt huvud fullt av minnen. Så fullt att jag snurrar till det lite ibland. Ser vandrande snöhögar och så.

Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna som du minns.

Annat projekt på g:




Kom, kom, kom!

Ikväll i Bertil Hammer-salen, Blåsenhus. 19:00.
Öppet seminarie med Lars Karlsson från högskolan i Kristianstad, Melissa Marschke från University of Ottawa och Wolfgang Stotz, Universidad Católica del Norte, Chile.

Jag tror att det det kommer bli spännande. Hoppas på ett svar på frågan i rubriken.

"Jag är fattig student, men jag lever ändå. Dagar går och kommer, medan jag pluggar på.
Labbar, skriver tentor, läser böcker och svär. Hoppas att jag något vettigt mig lär.

Jag är fattig student och jag unnar mig nu, en måltid som ska räcka uti dagarna sju. Mitt liv efter examen, det blir nog arbetslöst. Men jag ångrar inget, lånet är... ju generöst."


Av: Mattis Jansson, SLU

Superskön cykeltur hem idag. Verkligen. Det svenska novembervädret är fullkomligt underbart. Friskt kan man säga. Här har vi i alla fall bara 6,5 km kvar. Så gott som hemma.

Det är tur att det finns bra regnkläder och trevligt cykelsällskap.

Vi utnyttjar fossila bränslen i en takt som är ungefär en miljon gånger snabbare än nybildningen?

På tal om någon artikel i en av våra större kvällstidningar som sa att vi flyttat fram "peak oil" med några år och drog slutsatsen att läget var ganska lugnt. Känns typiskt o-lugnt skulle jag vilja säga.

Ska du lära mamma hur internet fungerar?
Eller kanske visa farmor hur man startar datorn?
Eller har pappa gjort misstaget att köpa en lite för hi-tech-mobil och du får nu mer agera jourhavande teknikhjälp?
Lugn, bara lugn. Fenomenet är inte nytt. Snarare tvärtom. Kolla in här uppe så får du se.

Eftermiddagens insikt:

Life - it's all about phosphorylation!

Optikern har sagt sitt och jag har viss beslutsångest. Som vanligt. Kanske tar alla. Vore i alla fall enklast.