Dags att börja kika på studentlitteratur kanske. Men usch, det är hutlöst dyrt! Det här kalaset går på 547 :- resp. 593 :-. Roligare kan man ha för de pengarna.

17/8. 17:e Augusti. 24-17 = ...7. Om sju dagar tar jag första steget in till Uppsala Universitet. En vandring som sen ska fortsätta i fem år framöver. Fem år. Många månader. Sjukt många dagar. En himla massa upplevelser! Med ett boende i studetngetthot Flogsta och en studieplats på Civilingenjörspogrammet i Miljö- och vattenteknik blir det nu till att lämna  det vana, det trygga, det vanliga - lämna hemma - och stå på egna ben. Just nu känns de lite vingliga, men det är kanske så det ska vara.

Innan flytt  krävs dock lite pyssel. Idag är det Stora Rensardagen.  Ska jag spara mina första fotbollsstrumpor? Eller lersnigeln som ligger nedstoppad i en låda och som inte varit framme på minst 10 år, men ändå är den första lersnigeln som jag gjorde på Farmors keramik? Mina gamla fotbollspriser? Samlingen av gamla KP-tidningar?

Svåra beslut att fatta. Tur att  jag åt en stadig frukost.

Inne på Lisas lilla blogg. Längst ner på inlägget finner jag följande annons:

Inte utan att annonsen känns lite tragisk. Dumskrattretande tragisk. Ja menar, 1 kr. Du är ju värd en tia. Minst ;)

---

Lagligt

och gratis. Hej och hå så bra det kan bli! Om (när...) solens värmande strålar byts ut mot de välbekanta grå regnmolnen är ett besök här ett väldigt, väldigt bra tidsfördriv. House M.D, Grey's, Lipstick Jungle, Prison Break, Private Practise ... - det är bara att välja och vraka. Och som sagt. Lagligt och gratis.

Det händer. Ibland ofta, ibland mer sällan. Vissa gånger märker man det direkt, andra gånger så smyger det sig bort. Tassar på lätta, lätta fötter och man märker ingenting. Förrän sen. Sen som kan vara försent. Inte alltid, men ibland. Man tappar bort saker. Konkreta saker som ting, men inte allt för sällan även den abstrakta vänskapen. I den minsta av sprickor kan den leta sig ut, rinna sakta, sakta och tömma det som en gång var fullt. Kanske överfullt. Ett rågat mått som brister. Lite i taget sipprar det ut. Du märker ingenting. Ingen märker något. Först när det ihåliga ekot rungar hårt och tungt mot ditt tomma skal blir det uppenbart. Något fattas dig.


Ibland har man turen och finner det som så ljud- och spårlöst försvunnit. Bit för bit kan man börja pussla tillbaka delar som tappats på vägen. Skratt och gråt. Minnen. Vissa dock borta för alltid, andra klarare än man kunde minnas. En vänskap i träda kan börja blomstra igen. Inget fattas. Lyckan fyller ekot.