Morgonanalys från översta korridoren på Sernanders väg 3
Ljudet från den aktiviteten är en annan spännande historia. Sluuuurp.
Vardag igen
Dags för föreläsningar igen efter två dagars vila. Dagarna har varit väldigt sköna och kändes välförtjänta. Men nu. Efteråt. Alltid, jämt och ständigt detta dåliga samvete. Jag har varit ledig. Jag skulle ha gjort så mycket. Skulle ha fått så mycket uträttat. Utnyttjat dygnets alla timmar så maximalt som bara gick.
Mitt upp i ledigheten så känns det som om man har hur mycket tid som helst till förfogande. Men så plötsligt. Slut. Ledigheten är över och allt jag fick uträttat var att skriva lappen med saker som jag skulle uträtta. Varför? Jag ska ge mig själv ett oktoberslöfte: jag måste, måste blir mer effektiv. Jag var ruskigt effektiv och självdiciplinerad en gång, men jag har liksom tappat det på vägen. Får rota fram karta och kompass för att försöka hitta det förlorade. Ska bara skriva till det som en punkt på att-göra-listan först.
Mycket papper och lite nytta
Vi har spenderat en studiebesöksdag vid Hallstavik Pappersbruk (Holmen AB) Så nu vet jag hur det skulle ha kunnat gå till en eventuell industri som vi skulle ha kunnat ha kvar hemma i Vargön. Jag ställde för övrigt lite frågor om nedläggningen av bruket i Vargön. Det var inte direkt populärt.
Studiebesöket var förövrigt av det extremt tråkiga slaget, även om vi var synbart überschnygga i lysmaskväst och gröna plasthjälmar.
Europa Sverige
Jag kunde inte låta bli. Var tvungen att nudda. Lite, liiite. Så kan jag skriva Europabesök i dagboken för denna dag också. Inte bara tråk-Hallstavik.
rapportera mera
Skogens goda
Livets källa?
När vi väl kommit fram med bussen dit till Ingenstans så visade det sig att det fanns en källa som man kunde dricka ur. Skulle jag självklart prova! Medan de normalt funtade kupade sina händer och drack en lagom liten klunk, så kände jag att jag var väldigt törstig. Jättetörstig! Ner på knä och låt vattnet forsa in i munnen, det var min plan. Och ja, det forsade. Både in i mun och näsa, upp i bihålor och hej och hå (undrar om det inte kom en skvätt upp i huvudet också, det kändes i vart fall så...)
Det var lite kul ändå.
På väg!
De fantastiska Nokiangummistövlarna
En liten extra tankte åt mina fantastiska gummistövlar. 50 kronor på Myrornas. Där stod de. Studentvänligt pris och rätt storlek. Tack sa jag och köpte dem. Dessutom håller de tätt! Även efter 2 hårda exkursionsdagar.
Valuta för pengarna
Kan vi fika nu?
Exkursioner!
Duggatankar
Det är en hel mattetenta kvar att klara, en tenta som kommer vara typ fyra gånger så stor som denna pyttedugga. Men jag kommer förhoppningsvis inte vara fyra gånger så nervös. Det är det inte värt.
När det känns såhär är det väldigt skönt att veta att man inte är helt ensam, att man inte färdas i denna fasligt guppande båt ute på ett hav som tycks vara under ständig storm, alldeles, alldeles själv. Vi var flera. -Vi är flera. Och tillsammans, för att använda en liten klyscha, är vi starka. Vi kanske inte klarade det idag, men då tar vi det nästa gång. Eller om det skulle gå riktigt snett, gången efter det.
Jag går i en klass med fantastiska människor.
Lite mer gasque
En hel bunt med "rädda världen-människor". Det är tydligen så som vi kallas, vi miljönissar :)
Jag luktar fisk
Lådan i en platspåse. Bombsäkert. Plast läcker inte. Motbevisat. Ut från burkens trygga vrå letar sig fisktomatsåsen som snabbt och smidigt ser till att sträcka ut sig över så stor del av ryggsäcken som möjligt. Via ryggsäcken, mot koftan, igenom denna och ända in till huden ska den. Ett konstaterat faktum efter denna process: jag luktar fisk.
Tur att dagen var på väg att ta slut i alla fall. Det gäller att tänka positivt. Sej-jävel.
14:05
Flogstagänget ska ut på promenix!
Doktor Sofia
Lycka till i Linköping!
REKÅ - Våra idoler!
Stor del i att våra nollningsveckor blivit helt kanon. REKÅ!!!
Klasskamp!
En stenhård klasskamp har genomförts i Engelska parken. Alla klasser på i UTN (Uppsala Teknolog- och naturvetarkår) var med. Wa vann inte en enda gren. Men vi hejade bäst av alla kan jag lova!
Vår klassidol farbror SPONS!
Det är ett klassband jag har i håret. Brukar inte ha ljusblå sammetsband frivilligt. Och det orangea är samvetet. Läs namnskylt...
Lite av allt
Gasque. Sittning. Sång och spex. Matlåda. Bjudmat. Tema. Kaktustema. Rymdtema. Dansdansdans. Skojskojskoj. En bildsammanfattning av allt detta!
Microgaque - ta med din egen matlåda till gasquen. Och sångboken. Viktigt!
På väg till sittning med kaktustema. Även här - sångbok!
Big Bang-fest med rymdtema! Dansdansdans var det här
Grillmys i Flogsta. Lugnt och skönt. Kvällen avslutades hemma hos mig med varm O'boy och marsmallows. Gottit.
Microgasque med WM-tema. Syns kanske inte helt klockrent på bilden, men så var det i alla fall. Midsommarkänsla. Utomhus, kallt och regnigt. Varför WM-tema? W=miljö- och vattenteknik. M= Maskinteknik. WM.
Faddergrupp
Det var visst fler än jag som kände sig lite vilsna. Och alla kände inte redan alla skulle det visa sig. Och alla kom inte heller två och två till skolan. Vi var ganska många ensamma. Förvirrade. Nya. Detta verkade Universitetet ha koll på och hade lösningen: faddergrupper. Klassen delades in i tre mindre grupper, där varje grupp hade ytterligare en grupp av äldre studenter som skulle ta hand om oss. Skönt.
Faddergruppen GRANIT var vi. Ett gäng som skulle visa sig vara himla bra kan man lätt konstatera såhär i efterhand.
Från och med att faddergrupperna var tillsatta så satte schemat igång. Ett schema som skulla komma att sträcka sig i två veckor framöver och som var fullspäckad med aktiviteter.
Först ut: Inskrivning på nation! Jag valde Västgöta Nation. Jag gjorde helt enkelt så som man gjorde förr i tiden. Valde nation efter de rötter jag har. Plus att deras nationshus var ju himla mysigt. På kvällen var det sen grillning och efterföljande tältsläpp. Läs dans. Dansdansdans! En aktivitet som dessutom hållit oss sysselsatta många kvällar, och nätter, därefter. 
upprop
Jaha, och var fasen ligger Seigbahnsalen? Lätt förvirrat uttryck och flackande blick. Jag minns mina första sekunder utanför Ångström klart som om det vore igår. Jag tycker att alla -alla- står i par, eller grupper. Eller står inte alla faktiskt tillsammans, verkligen alla och jag står utanför. Själv. Är jag den enda som har cyklat till skolan själv? En tid av självömkan träder i kraft. Mamma. På med fasaden. Jag vet precis vad jag gör. Jag vet precis vart jag ska. Fäster blicken långt fram. Gå. Bestämt. Där, en dörr. Alla andra går in där. Följ strömmen. Det måste ju leda någonstans. Gå. Snurrdörr. Ok. Passera KAADONK!....aaj! Jag gick just rakt in i en snurrande glasdörr. Med typ tusen pers som vänder sig om för att kolla vad det är som händer. Pinsamt. Inte då. Kanske lite. Jag dör...
Puh, jag kom fram. Upprop. Alla papper med? Jag vet inte. Herregud. Jag vet ingenting. Jo, jag vet vad jag heter. Och att jag ska ropa ja klart och tydligt när mitt namn ropas upp. Det är vad jag ska göra. Om mitt namn nu ens ropas upp? Tänk om jag inte är registrerad? Tänk om någon glöm mig. Tänk om jag glömt något?! Shit.
Nu. Bokstaven N har börjats ropa upp. Snart min tur. Lätt rossling. Hhmm, hhmm.
- Linda Norrman?
- Piiptjuthostöhh...Jaaoo.
Bra intryck där.
Men jag fanns med. Jag är uppropad. Jag svarade ja, dock med viss modifikation. Men det blev ett ja. Till slut. Antagen. Vad händer nu?
Starten
GPSen startades och motorn likaså. Jag och pappa var på väg!
05:00 am på dygnet är inte riktigt min starkaste tid, så jag sysselsatte mig med att sova. Skönt. Pappa körde. Jag sov. Bra fördelning där tycker jag. Titt som tätt hade GPSen ingen satellitmottagning vilket gjorde det hela lite mer spännande. Hur f*n skulle vi hitta nu? Någon backup iform av typ vägbeskrivning i pappersformat från Eniro hade jag skippad. Vi hade ju en GPS nu. Bergsäkert.
Men satelliten hittade oss till slut och vi kunde enkelt svänga in på Sernanders väg och leta upp hus numero tre. Mitt hus. Ut med grejerna ur bilen och in med de där de skulle vara - i rummet. Givetvis ösregnade det så allt blev lagom genomblött innan det fick tak över huvudet.
Väl inne i korridoren kom första överraskningen: köket. Och uppehållsrummet. Och KYLSKÅPET! Där övervägde jag Högskolan Väst och lägenhet i Trollhättan under en kort men intensiv sekund. Aldrig har jag väl sett så mycket mögel i ett kylskåp. Men, skurtrasan åkte fram och två timmar senare såg det ut som om kök fått sig en nyrenovering och som att kylskåpet var helt nytt. Älska AJAX!
Paps och jag fixade iordning rummet, tog en sväng till ICA Maxi och sen var det dags för hejdå. Det var väl först då som det slog mig hur definitivt detta var. Jag skulle inte vara borta i en vecka, eller två veckor, inte ens fem månader, för att sedan komma hem. Hem till mamma och pappa. Jag skulle flytta nu. Det här med att stå på egna ben var inte längre bara ett uttryck, det var verkligheten.
Färdignollad
Det är med ömma dansfötter, massa, massa roliga upplevelser och - kanske framförallt - nuvunna vänskaper som ja nu sitter här vid datorn och filosoferar lite. Steget från Recce till "äkta" student är nu taget. Allvaret ska snart dra igång och jag tror inte att jag hade kunnat få en bättre start. Underbar klass, spännande ämnen och en helt otroligt stimulerande studiemiljö. Två fantastiska nollningsveckor - starten på kommande fem år?
Jag är taggad!
