Wargöns IK:s damer har ikväll försvarat sin kommunmästartitel. Helt fantastiskt! Det är svårt att beskriva hur gärna jag skulle vara hos er nu och krama om, gratta och fira. Ni är fantastiska! Ytterligare en underbar säsong väntar på er, det är jag säker på.

♥

För jag har inte fått CSN än. För att SLU krånglade till antagningen. För CSN är dryga.

Det är bistert ute.  Även kallat snökaos, pisseväder,
vargavinter, polarkyla, snöhelvete, vinterväder,
rusk, frysbox, antarktis... 

Jaha, så hade vi ikväll kinesen som skulle prova en ny mjölk och köpte filmjölk, hällde i téet och tyckte att det smakade konstigt.

"Sista timmarna här i Frankrike spenderades med en hel del shopping! Det är så bra att de har plastpåsar över så slipper allt bli blött. Visar upp mina köp hemma."

Plastpåsar att ha över påsarna? Jag vet inte, men känns inte detta som ett väldigt, väldigt stort resurslöseri? Miljönissen i mig vill skrika fel, fel, FEL!

Håhåhå, nu ska jag sova gott. Har nämligen lovat mig själv en busstur till skolan imorgon. Ingen hystericykling, ingen klibbande rygg och inga eftersvettningar fram till lunch. Ska bli skönt det här. Sov gott!

Åh, de liksom tittar på mig. Stirrar. Lockar. Kom hit då, vi vet att du vill ha oss! Nej, jag har lovat mig själv. Går därifrån. En bit. För trots att förnuftet säger åt mig att hålla mig borta, gå till en annan avdelning, försvinna, ja vad som helst, så rör sig mina fötter med bestämda steg tillbaka. De är kvar. Tittar, finns där, lockar och pockar. Ta oss. Ta med
oss hem. Koka oss!


Jag börjar vekna. Det är ju ändå söndag? Magen knorrar, den är på deras sida nu. Tar upp ett paket. Tittar på det. Lägger tillbaka. Jag. Ska. Inte. Vad jag ska göra är att dra ned på kolhydraterna, det hade jag ju lovat mig själv. Ändå, händerna förs ned i kyldisken igen, greppar ett paket och så - duns. Där ligger paketet med spenat- och ricottafyllds tortellinisar i min korg.


Jag erkänner mig besegrad. Kan dra ned på kolhydraterna nästa vecka, det är ändå söndag. Och färsk tortellini är ju så hiskeligt smaskigt!

Jag har blivit bjuden på kinamat. Vit kinesisk svamp som legat i vattenbad i tre dagar, sötats med socker och sedan kokats soppa på. Så förstod jag det i alla fall när jag fick berättat för mig vad det var. Ska vara fantastiskt nyttigt också. Men det är så fruktansvärt äckligt! Vet inte var jag ska göra av det, för i köket är alla kineser och lagar mer soppa för fulla muggar. Det var med stolthet och förväntan i ögonen som Yuo kom med soppkoppen till mig, och jag vet att hon bjöd av allra största välmening. Men ärligt, detta är inte ätbart. Nu har svampen kallnat också, och soppan bildat gelé.

Tänk att vi har slutat klockan 14:00 två dagar i rad. Det känns helt fantastiskt! Full i energi och nu skall det förberedas för morgondagens föreläsningar. Då är det miljökemi för hela slanten. Tog en långfika med W-tjejerna på Östgöta Nation. Minst sagt studentvänliga priser. 10 svenska riksdaler för en kopp kaffe/te med obägränsad påtår. Eller våffelbuffé eller paj för 25:-. Focaccia, baguetter och massa fikabröd. Inget över 35:-. Magen säger ja tack och plånboken nickar gillande. Om en timma ska jag göra en liten provträning med Uppsala IF. Fotbollssuget är tillbaka, nästan starkare än någonsin. Få se nu bara om de tycker att jag är något att ha, haha.

Uuäääähh! Jag upptäckte just en apelsin under sängen. Låt säga att den var av den äldre varianten... Bläsch.

Det var ruskigt vad fort det gick. Sista arbetsdagen över och sista kvällen knackar på dörren. Imorgon ska SJ ta mig till andra sidan Sverige, tillbaka till Uppsala.

Nytt avsnitt av Grey's finns ute! Caramba gott folk, nu blir det sängläge!






 

Det var måndag och den kvinnliga delen av familjen Norrman skulle ta en tripp till storstaden. En dag i Göteborg stundade. Vi hade till och med köpt tågbiljetter i förväg. Hoppade på det långa, larvliknande, svarta tåget vid Vänersborgs central för en löjlig femminutare till Öxnereds station där byte till det tåg som skulle ta oss till Sveriges framsida skulle ske. Men. Eftersom jag var med i sällskapet och vi hade med tåg och SJ att göra kom detta givetvis inte att gå helt smärtfritt. Bäst som vi stod där vid spåret och frös om våra näsor klickade det till i högtalarna och ett meddelande uttalades. Tåget från Olso som vi skulle med, ja detta var mellan 50 min och en timma sent. Great. Hade vi alltså åkt tåg i fem minuter för att sedan stå vid Öxnereds station och frysa häcken av oss i närmare en timma? Jo. Det verkade så.

Då kom dock det som vi trodde var vår lösning. Vår räddning. En halvt hysteriskt tågvärd kommer springade mot oss och berättar hennes lysande idé - vi ska hoppa på tåget från Borås till Uddevalla, och sedan därifrån ta tåget till Göteborg. Vi reflekterar inte närmare över detta. Tåg är åtminstone varma. Denna smarta idé skulle dock visa sig ha lite brister. Typ att vi fick sitta och vänta på en liten central i Uddevalla och vänta i en halvtimma istället. Och att tåget mellan U-valla och Göteborg uppenbarligen stannade på varenda, liten, sketen hållplats. Ja, hållplats var verkligen vad det var. Inga stationer. Små busskurer ute på vischan. Tågresan tog 1,5 h. Men fram kom vi. Till slut. Sena, men inte försenade. Skulle vi hinna i tid? Vi hoppades. Vad skulle vi hinna till? Det får ni se.

Lite nytt utseende här. Som vanligt är det superduktiga Marina som har hjälpt mig. Tack!

Jag skulle just nu ge vad som helst - v a d   s o m   h e l s t - för att få någon som kom in i huset, ryckte klarinett-fanskapet ur munnen på min syster och grävde ner den djupt, djupt i snön. Vad som helst!

Shortsen hade krympt en väldans massa storlekar, strumporna i omfånget kring vaden och tröjärmarna var definitivt mindre än sist jag spelade. Det blev en dag med mycket blodsmak i munnen, men gudars vad kul det var! Det var lite samma känsla som att komma hem. Hem till familjen. Familjen WIK dam.


   Lite, lite svettig                        Kolla vad högt upp jag får foten!

I've gone to the dark side. The brunette side.

Det är nästan lite fantastiskt det här, att det kan vara så kul att springa och jaga en boll. Blodsmak i munnen, en andhämtning med starka likheter till hyperventilering och skakande muskler. Pang på bara, nu kör vi! Adrenalin och serotonin som sprutar ut över öronen. Lagsport måste vara något av det bästa i hela världen.

12000 jägare. 10 vargar skulle skjutas. Skyddsjakt eller hetsjakt? Jag vet vad jag tycker.

Energiska hovar klapprar mot snövit mark. Det är kallt, riktigt kallt. Ögon som tåras i vinden och läppar som ler. Lycka, frihet. Rimfrosttäckta träd förgyller med sin närvaro i horisonten. Sorti frustar, öronen framåt. Ökar takten ytterligare. Värmen från den ulliga hästkroppen mot mina ben, hela kroppen flyter med i hans rörelse. Vi rör oss mot horisonten, mot de rimfrosttäckta träden, fyllda av enerigi och startar ett nytt år. 2010 är här.