¡Bienvenida Estefania!
¡Bienvenida Estefania!
10 spännande dagar ligger framför oss där vi ska försöka visa Sverige från dess bästa sida. Började bra med skollunchen idag. Det bjöds på något så svenskt som...tacos. Haha, det är nästan lite patetiskt.
¡Hasta la vista! See you later! Vi ses!
Final day on this final holiday
Panic? Well, kind of.
I don't wanna study anymore. Is there an end on this never-ending shit?
Lyx och beep
Fredagen gick i vardagslyxens tecken. Helkroppsmassage. Spontanmiddag med Lina. Stallet. Underbart!
Mer vardagslyx åt folket!
Det gör det andra lite mer uthärdligt.
Nu närmar sig det andra beep-testet för den här säsongen. Kommer det bli ett sämre eller möjligtvis bättre resultat? Vi får se, vi får se. Haha, kan ju alltid hoppas på det sistnämnda.
Beep. BEEP!!!
2x congrats = torsdag
Så har jag segat bort. Ännu. En. Dag.
Bra jobbat!
Går bara och väntar och väntar på att det ska bli dags att åka till träningen. Snart så.
En härligt kul sak har hänt denna torsdag i alla fall: Congrats miss Larsson till K Ö R K O R T E T och välkommen i klubben!
And Åsa is turning 19, congrats to you tooooooo!
Hopp!
Midjemåttet kan vara en sämre indikation på hur länge du kommer att leva än din kondition. En ny studie visar nämligen att vältränade lever längre, oavsett om de är smala eller överviktiga..."
Läs mer
...alla dubbelhakorna, näsan och kinderna...
Tack Robert Broberg för en förträfferligt bra beskrivning. Av. Mig.
Ut och handla "balskor" är det som gäller. Skor som passar till klänningen OCH som jag kan gå i. Finns den kombinationen? Vi får se, vi får se...
Tjing!
mr Livingstone, I presume?
Av någon anledning reser jag mig upp och promenerar runt i biblioteket, funderandes på om jag ska åka hem eller cykla hem till Lina och våldgästa henne lite. Går förbi hyllan med matteböcker. Vid bordet bredvid sitter en man i som ser ut att vara en bra bit över pensionsåldern nedstucken med näsan i mattebok. Jaha, komvuxstudier - tänker jag. Sneglar på hans mattebok en gång till. Oh herrejisses, det där är INTE några komvuxstudier! (vad trodde jag egentligen, sen när läser personer över 65 på komvux...?) Gubben sitter med matte som är på minst sagt avancerad nivå. Ordet integral fick liksom helt plötligt en helt ny innebörd. Kommer på mig själv med att titta lite för mycket på honom, eller stirra om ni så vill. Vänder snabbt bort huvudet och låtsas kika på böckerna i matte-hyllan. En rörelse som gjorde att jag fastnade på biblioteket i ytterligare två timmar...
Integralgubben får med ens upp ögonen för mig där jag står, lite tafatt och fånig bland "algebrans betydelse för männskigheten" och "sannolikhetslära - matematikens svar på konst". "Läser du matte?", frågar hans nyfiket. Tja, vad ska jag säga,det gör jag väl..? Fast inte för tillfället du fårståss... Berättar att jag läser natur. Sedan sätter han igång. Och pratar. Och pratar. Men missförstå mig inte här, det är inte så att han babblar om totalt oitressanta saker. Tvärtom! Jag blir helt fast i hans beättelser om allt från genetik, matte, historia, spårkkunskap, ja allt! Människan kan verkligen allt!
Han berättar också om sin släkt och det visar sig att han i rakt nedåtstigande led är släkt med mr Livingstone. Ni vet "mr Lovingstone, I presume?"-grejen i Afrika. Ball! Sedan är han också bundis med fler av de senaste årens nobelprisvinnare i matematik, fysik och kemi. Han redogör för hur de tillsammans kommit på vissa saker som sedan ledde till de stora upptäckterna. Själv har han nu utvecklat en världsbrytande metod att separera väteatomerna från syreatomen i en vattenmolekyl och genom den energi som frigörs driva en bilmotor. Förmodligen blir det nästa stora energikälla för bilindustrin som kan rädda oss ur oljeberoendet. Här börjar jag blil ite skeptisk om mannen bara inte sitter och fantiserar, men han berättar så detaljrikt och insatt om sina upptäckter att jag aldrig kan tänka mig att det är annat än ren och skär sanning.
Han var professor i alla möjliga ämnen och hade runt 250 patent på olika uppfinningar. Och så sitter han där, på fjuttiga Vänersborgs bibliotek och pratar med mig.
De två timmarna gick fort och jag var tvungen att åka hem och äta. Han, mr Livingstone, gick samtidigt. Sträckte fram sin hand och sa "du kan gå långt". Öron och kinder blev röda. Eller nej, de blev mer än röda. Öuhm, tomatröda? Paprikaröda?
Han va ball, han var smart - men hur sjutton visste han att jag skulle gå långt? Visst, det är ju en bit att promenera från stan till Mariedal. Men ändå? Tja, jag funderar än.
aj, oh aj
Förmiddagstund har guld i mun
Lördag förmiddag. SÅ skönt att inte behöva sätta ändan på cykelsadeln och styra mot den grå byggnaden. Mot skolan. Istället så styr vi kosan mot vårt, kanske inte så fina men oh så trevliga, fyrkanten där härlig, härlig fotbollsträning står på schemat! I love!
Har dock hört ett otäckt litet rykte om att det är ett BIP-test som ska genomföras. Usch, hoppas att det är just bara ett rykte. Är lite smått sliten nu efter mycket träning och lite vila. Vore ju trist att få sämre resultat än sist. Vad ska Jocke tro då?
Dagens I-landsproblem numero uno.
Igår drog den sin sista suck. En liten skakning, ett starkt sken. Sedan. Inget mer. Siemens MC60 som varit mig trogen sedan sekelskiftet har gått i graven. Du har varit trogen. Rest in Peace.
Förresten, om jag tar med den till "antikrundan" så kan jag kanske få den värderad? Den platsar bland alla 1700-tals vaser, rokkokobyråer och annat. I promise.
Så, med detta lilla bortfall av en trogen anhängare kommer ett litet problem. Beslutsångesten. Vem ska få efterträda den käre MC60:in? Finns det en värdig ersättare? Jag vet inte. Det står nu i alla fall mellan en en Nokia och en Sony-Ericsson.
Någon som förstår sig på sådand här? En liten vägledning upskattas sannerligen!
Nu ska jag träna!
konungariket Sveriges skatteresurser
Denna störda dag.
Viktor ringde igår - "vill du ha ett jobb?" Tja, va fasiken, extra tillskott i kassan är ju inte fel. Så jag tog det. Jobbet, om det nu kan ha det namnet, gick ut på att räkna människor. Hur många som steg på och hur många som gick av ankommande tåg på Öxnereds tågstation. Och så räkna lite hur många som satt i vänthallen. Som mest var det tre personer. Wow. För denna syssla var det ett hundra svenska riksdaler i timmen. Tackar, bockar och bugar.
Viktor skulle kommit och avlöst mig halv två. SENAST. Han kom kvart i fyra .Toppen, hela dagen förstörd... Mobiljävlen dog också så jag kunde inte ringa honom och fråga vart han höll hus.
Nej då, jag fick sitta där i bilen och vänta, och vänta, och vänta. Tills jag blev så desperat att jag frågade en lokförare om jag kunde låna hans mobil. Haha, pinsamt. Ringde nummerupplysningen. Det visade sig då givetvis att människan har två mobilnummer att välja på. Jahaja, 50% chans att gissa rätt. Att ringa nummerupplysningen är ju inte direkt gratis, oroade mig vad lokföraren skulle säga när mobilräkningen kom. Frågade till vilken adress jag kunde skicka telefonpengar, men han bara skrattade och sa att det var staten som betalade. Hjälp, jag har slösat med konungariket Sveriges skatteresurser!
Det är jag och Mona Sahlin. Hon köper toblerone, jag ringer nummerupplysningen.
NattiNatti
Solskensdag
Våren har anlänt!
Att komma ut från skolans trista korridorer och mötas av solsken - man vill ju bara älska allt och alla!
Kärlek! ♥
precisalltsomviintebordegöra
Kort dag idag. Efter att vi överlevt detta intensiva internetletande så är det en maffig kemilektion som väntar. Hell, yeah... Sedan är det dock över för idag.
So long, suckers! ;)
Vem fasiken har köpt hem choklad?!
En liten bit kanske? För att göra kemiläsningen lite lättare? Hmm, nej kanske inte det. Dålig bortförklaring. För att det är gott då? Tja, det stämmer ju bättre. Men, NEJ!
Drick ett glas vatten när du känner sötsuget komma, det hjälper"
Bullshit. Det hjälpte inte.
Tralllalalallaalallalallalalalalalaaa, ta bort fokus från objektet. TralallalalllalalALALLALA!
Den blonde och den brune
De kliver ur bilen och ägnar en millisekunds tanke åt att naturen börjar visa vissa tendenser på att det snart kommer att börja skymma. Men äsch, inte kan det väl bli mörkt SÅ fort? De joggar fram mot stolpen där alla sträckor på löparslingorna står angivna. Toppen, vi tar sexkilometarn! De blonde och den brune är rörande överens om att sexkilometarn och en fredagskväll i början av februari passar som handen i handsken. Färgmarkeringarna för sträckan är dessutom blå. Mörkblå. Men det är inget som någon av de tänker på just nu. Det blir de först varse om lite senare. Glada i hågen och på härligt humör ger de sig av på stigen.
Första korsningen. "Hmm, ser du vart vi ska ta vägen?" frågar den blonde. Den brune hittar snabbt en vit pinne med den valda färgmarkeringen på - "hitåt ska vi!" ropar hon entusiastiskt. Ett vägskäl av typ fyrahundramiljoner kommande är avklarat. Och de springer. Och springer. Och springer. Och... Den brune frågar lite nervöst den blonde om hon vet var de är. Den blonde svarar med en fanstastisk teaterförmåga och ett fjord-djupt lugn att hon vet precis var de är. Nästan i alla fall, tänker hon för sig själv. De borde väl snart komma till brukshundsklubben?
Nytt vägskäl. Det går nu upp för dem hur svårt det är att hitta mörkblå färgmarkeringar när världen runt omkring dem är svart. Bäcksvart. De väljer lite vägar på måfå, lite hit och lite dit. För visst var väl den där markeringen blå? Eller var den röd? Kanske grön...? Nej, den var bestämt blå. Det heter ju att leva på hoppet. Vad som från början var tänkt att bli lite härlig sexkilometerslöpning känns nu i benen som om det är det dubbla. Minst. Oj, här var det blött! MMmm, sankmark. Inte fan stod det att det var TERRÄNG här? De är i alla fall inne på en liten minimini skogsstig. Fötterna klaffsar i skorna. Mys..
En betongklump dyker upp ur tomma intet mitt framför den brune. Nämd person gör en monstervurpa samtidigt som hon lyckas kasta upp femtio liter snö rakt upp i luften med ena foten. DONK! Snön faller ner någon nanometer från den blondes huvud där hon står och ser fånig ut och funderar på vart sjutton den brune tagit vägen. Visst var det en asfaltsväg där uppe någonstans?, frågar de mästerliga orienterarna sig själva. Eller? Den kvinnliga
intuitionen säger dem att det är så. De sätter igång och springer igen. Trots att synfältet inte sträcker sig längre än till deras leriga skosnören så håller de ett sjujäkla tempo där mellan granar och älgar. Båda med ett mycket glatt tonläge när de pratar. Som för att slå in nervositeten över vart de ska komma ut någonstans, om de nu kommer ut överhuvudtaget, i rosa silkespapper med guldsnören för att göra den mindre märkbar. Det blir något konstlat, men det funkar.
Alfaltsvägen visar sig med sin bedårade platt- och hårdhet. Aldrig har väl de två uppskattat denna oljerest blandad med grus så mycket! Asfaltsvägen har ett slut, även om de under tidens gång tvivlade på det, och den brune utbrister "Jag ser ljuset, Linda! Jag ser ljuset!" Det är skidstugans härliga lampa som lyser mot dem. De har inte dött. De sprang inte vilse. De slår snabbt av på tempot. Låter pulsen sjunka under 300. Ler mot varandra. "Haha, det klarade vi det här med"
Nästa gång blir det elljusspåret.
Den blonde: Linda
Den brune: Lisa
Hur?Vad?När? - Jag vet inte...
Jag har massor som jag måste planera. Ett kommande utbyte till Spanien till exempel. Men, det kan jag inte för den jäkla kalendern är inte där den ska vara. Bredvid mig.
Detta utbyte ja... Resan till Spanien blir över den helgen som vi ska på träningsläger. Jag valde Spanien. Kan inte sluta fundera på om jag valde rätt. Gjorde jag det? Kanske hade kalendern kunnat svara på det. Då hade jag kunnat slå upp aktuell vecka och kollat och kollat, analyserat och analyserat om det är en bra vecka att åka på. Eller inte. Som ni märker står jag och min kalender varandra väldigt nära. Jag brukar tillbe den ibland och så. Typ.
Om jag kommer ihåg rätt så är det ett hål i kalendern just nu. Det borde indikera på att jag ska ta mig ut och träna. Och se, det är precis vad jag ska göra! Lajsie and I will run in the dark, scary forest. With only the elks as company
Efterbliven
Vad jag dock vet är att jag är trött. Jättetrött. Tänkte råda bot på det. Sängen nästa! Det är kämpigt att gå på bio ska ni veta.
Me like studiedagar!
Idag blir det till att dra med systeryster ut och veckohandla (att ta på mig det uppdraget var enda sättet för att lägga vantarna på bilen under dagen. Vi tänkte nämligen kombinera lite tråkig mathandling med desto roligare present- och klädhandlig!) Överby nästa!
Ska laga mat idag också för mina härliga fotbollsbrudar kommer till vår lya och hälsar på. Weei!
Tjing!
