Dags för föreläsningar igen efter två dagars vila. Dagarna har varit väldigt sköna och kändes välförtjänta. Men nu. Efteråt. Alltid, jämt och ständigt detta dåliga samvete. Jag har varit ledig. Jag skulle ha gjort så mycket. Skulle ha fått så mycket uträttat. Utnyttjat dygnets alla timmar så maximalt som bara gick.

Mitt upp i ledigheten så känns det som om man har hur mycket tid som helst till förfogande. Men så plötsligt. Slut. Ledigheten är över och allt jag fick uträttat var att skriva lappen med saker som jag skulle uträtta. Varför? Jag ska ge mig själv ett oktoberslöfte: jag måste, måste blir mer effektiv. Jag var ruskigt effektiv och självdiciplinerad en gång, men jag har liksom tappat det på vägen. Får rota fram karta och kompass för att försöka hitta det förlorade. Ska bara skriva till det som en punkt på att-göra-listan först.