White Heaven Beach





Solen kom faktiskt. Vi fick harliga dagar. Sitta pa dacket under en stjarnklar himmel och bara vara. Bara prata. Underbart. Snorkla. Mysa.





Solen kikade faktiskt fram lite. Skont. Kanske tur att det inte var varmare anda. For natterna. Kors i platen. Att jag ens bestod av fast materia och inte hade overgatt i nagon konstig flytande massa efter de timmrnas forsok till somn. Sa varmt. Och stackars Sandra fick ligga langst in. Bastu ganger 100. Men det var en himla fin bat (du hade gillat den morfar!) och det ar alltid, alltid underbart att komma ut pa sjon.

Nar vagorna kluckar mot skrovet, da tanker jag pa mackor med rakost pa tub och morgondopp bland nackrosor.

Detta lilla aventyr utspelade sig alltsa utanfor den lilla staden Airlie Beach.