Igår var det dags för det årliga pepparkakshusbaket. Eller bak och bak förresten, pepparkakshusdekoration passar väl bättre in. Tiden var inne för det 19:e pepparkakshuset i ordningen att bli pyntat. Blodet i den kreativa ådran skulle flöda. Och, tja, jo det gjorde det väl. Kanske. Körde på sick-sack-mönster á la huggorm på taket. Trodde det kunde bli lite fint. Och några kluttar av mormors superkristyr (Karlssons klister är som dålig tejp i jämförelse, detta är så nära fogmassa man kan komma, kära vänner). Ytterligare lite kristyr, denna gång iform av en liten linje, pimpad med silverkulor.

Kort sagt. Det såg ut som om en treåring med svåra humörssvängningar gått loss på mitt lilla hus. Men sen sansade jag mig. På andra sidan taket blev det en integral. En volymsformel om jag minns rätt. Den blev fin.

Jul, jul stråååååååååååålande juuuuuuuuuuuuuuuuul