Dubbelt pris, men halva mängden. Jo, så skulle man väl kunna sammanfatta det hela.

Varma sommardagar har inbjudit till ett mindre (läs större) intag av det lilla svalkande fenomenet glass. Strut, pinne eller i mack-form spelar ingen roll. Gemensamt för alla är väl dock att du först står och dumblegar på ett jättepapper där samtliga finns avtecknade,sedan får en ganska kraftig släng av beslutsångest (jag iaf) för att slutligen dyka ner i frysboxen och triumferande hålla upp ditt val. Mot kassappareten - dags att betala. Varning, vid denna procedur finns viss risk att ett chockliknande tillstånd uppstår. För har du inte noga studerat glassens utseende och dess pris bäst som du stod där och dumblegade på skylten, då kommer gärna efterföljande händelse som just en mindre chock. 

Kassörskan: "Tjugotvå kronor, tack" 
Du: "Tjugohoooostöhhtvå harkel, harkel, host, host spänn?!"
Kassörskan: "Ja."

Tjugotvå kronor för en sketen Magnumglass. Pytteliten är den ockå. Pytteliten och jättedyr. Jag ställer mig frågan, vad hände?

Glassprisutvecklingen hoppade på ett X2000 och kvar stod jag på perrongen. På en perrong där Piggelin kostar fem kronor och Dajmstruten är så stor att man måste att dela den med någon för att den ska ta slut. 16 kr kostar den förresten. Kostade. Då.