Nagra nyvakna solstralar letar sig forsiktigt fram mellan de valdigt hoga, valdigt grona traden. Livet har inte riktigt kommit igang an och det ar valdigt stilla. Man kan nasta forestalla sig lite vackert fagelkvitter som hors pa avstand. Fast sa ar det inte. Faglarna, eller ska jag skriva papegojorna, kvittrar inte. De snarare skriker, haha. Men deras fantastiska farger gor att man kan se mellan fingrarna med det. I alla fall en sadan har morgon.

Vaknade tidigt. Pa med shorts, linne och mina trotjanare Asicsskorna. Dags for tidig morgonpromenad.

Gar langsmed havet och kommer sedan in pa nationalparksomradet. Har ar det annu mer stilla, annu mer rofyllt an det var nar jag forst vaknade. Stracker pa benen i langa kliv. Skont. Moter nagra fler tappra morgonpromenerare. Alla halsar med ett glatt "G'day" eller "How're you". Australiensare. Alltid lika trevliga. Jag blir alltid lika forvanad. Det svenska sattet att snabbt sanka blicken i backen sa fort ngn medmanniska narmar sig och sedan sa fort som mojligt klara av motet som pa sin hojd innebar en nickning, ar som bartblast. Ger ett leende. Far dubbelt tillbaks. Dagen borjar bra.

Fortsatter in pa de sma grusvagarna och kommer till sist till en egen liten strand. Hogst 5 meter bred. Angrar att jag inte har badklader med mig. Solen varmer bra nu, trots att klockan bara ar narmare 8. Foljer stigen tillbaka mot hostelet. Nu har aven staden vaknat. Det ar liv och rorelse. Det luktar starkt av nybryggt kaffe och alla dessa toast som ats till frukost.

Frukost ja. Det kurrar i magen. Har bestamt mig for att overraska Sandra med lite superfrukost. Superfruskost i vart fall innebar ngt annat an havregrynsgrot. Traskar vidare mot supermarketen. Detta kan inte bli annat an en underbar dag.

- Linda