Det är stora kuvert och små kuvert. Julkort på rymmen och en rackarns massa mellandagsreklam. Köp en kamera! Neej, köp TVÅ! Alla ska ha reklam, alla som vill. Postorderföretagen gör ett försök att sprida lite vårkänslor, trots de nära två meter höga snövallarna som ramar in staden. Isiga, kalla vindar från Vänern gör att det är svårklätt väder. De blå kläderna i bomull säger först sluurp efter en rusch i trapporna, för att sedan vid mötet med Vänervädret utanför dörren bilda ett iskallt klister mot ryggen.

El-moppen tycker inte att kylan är optimal, utan hackar sig sakta med säkert fram på gatorna. I uppförsbackarna behövs en liten extra knuff. Mellan kyla och reklambuntar kommer små ljusglimtar - någon som håller upp porten, en annan som tackar så hjärtligt för det fina julkortet. Ibland letar sig några ensamma solstrålar sig fram mellan de annars så täta molnen och värmer en kall och frusen rygg. Vänder mig om och fångar några millisekunder av solstrålar i ansiktet. Trampar på gaspedalen och åker vidare.

Vinden biter fortfarande illa, men det är lite varmare inombords. Plingar till i telefonen. Ett sms från en kollega på andra sidan Sverige. Vi gör samma sak. Samtidigt. Fast olika. Olika plats. Delar lite upplevelser. En rusch i trappan igen. Hjärtat slår. Det är gott att vara igång. Kontrasten blir tydlig. Från pappersvändartillvaron till arbetarlivet. Kontraster är bra. Då uppskattar man det man har. Åt båda hållen.