Måndagar är sällan någon favorit. Lite mer som en grå parentes i livet som stadigt återkommer vecka efter vecka. Eller så kan måndagar faktiskt vara alldeles kalasbra! Som idag. Visst, den började på nästan värsta tänkbara sätt (tänk äckelpäckelmardröm, försovning, knappt någon frukost, glömde labrocken, halkade på väg till bussen, halkade på väg in i bussen...you got it). Sedan tog det dock fart. Trots att mina bihålor känns som om de är fyllda av plastic padding och Lina är så förkyld att hennes huvud känns som havregrynsgröt, ja trots detta lyckades vi genomföra en väldigt fin lab. Vi blev klara i tid, hittade alla pinaler i vår nya labsal och tog inte allt för många snytpauser. Sedan var vi hurtiga och satt och skrev labrapporter på våra laptops, likt erfarna kontorsråttor på Östermalm.

El grande final - vi gick ut och åt indisk mat som serverades till oss på ett litet bord medan vi satt på rosa små kuddar på golvet, omgivna av de flesta uppiggande färger man kan tänka sig. En och annan elefant fanns också där för att göra oss sällskap. Fyra stycken tjejer var vi, fyra stycken som ikapp satt och gav ifrån oss ljud som "Guuud vad gott", "jääättegott" (obs, dalmål. inte jag) och "gött" (det var jag).

Jag ska flytta in hos en indier och gå en matlagningskurs. Definitivt.

Mer massala och naanbröd åt folket!