Och så var det tomt igen. Luftmadrassen är tömd, det finns bara en tandborste i tandborstglaset och det känns lite ensamt. Lisa sitter på tåget mellan Stockholm och Vänersborg, och jag sitter här. Ambitionen var att läsa några kapitel i både miljökemiboken och genetikboken. Men jag känner plötsligt hur trött jag är. Trött efter en väldigt, väldigt rolig helg!

Vallade runt på stackars Lisa i flera timmar under lördagen. Gick ända ut till SLU och avslutade stadsvandringen på café Storken. Detta fågelaktiga café Måste vara ett av Uppsalas mysigaste. Det slank ner en mumsig macka och en kopp varm choklad med vispgrädde (eller nästan vispgrädde med varm choklad) i min mage och en brontomacka till focaccia i Lisas. De två småstadstjejerna lyckades även med lite shoppingfynd på Weekday. Sen var det bara att promenera hem och ladda batterierna inför kvällens skak av de lurviga. Vi får tacka herr Turk för hjälpen med hostmedicinen (aka martini) Eftersom Lisa inte pluggar än hade hon heller inte något studentleg, så in på någon nation skulle vi inte komma. Tur att det finns massa annat att välja på! 

Lördagen avslutades på Saluhallen. Att bara komma in kändes som kvällens största prestation. 23 härliga år var kravet. Mina nästan 21 räckte. Puh. Med en hjärna och plånbok som är van vid nationernas prislista blev det en hjärtattack-light när priset för Lisas drink visades på kassapparaten. 114 kronor. Hade också tänkt att ta en drink, men CSN sa åt mig att ett glas vin var nog mer lämpligt.

Sen kväll med i vaknade överraskande utvilade och promenerade in till staden med den härliga vintersolen som sällskap denna söndag. Väl där avnjöts V-dalas härliga brunch. Jag är mätt än kan jag lova! Sen var helgen över. Klockan tickade, luftmadrassen tömdes på luft och tågbiljetten sa att det var dags för en av oss att åka till Vänersborg igen. Men det dröjer inte så länge tills vi ses. Nästa helg är det min biljett som leder till Vänersborg.