Klatsch! Pulsbandet sitter på plats. Biip, biiiip. Klockan funkar. Gött, då kör vi! Hade pulsbandet på mig på jobbet idag. Eftersom kroppen känns som om den genomfört ett marathonlopp och inte en vanlig brebärarrunda när dagen är slut så ville jag ha svart på vitt - har jag anledning att vara trött? Får erkänna att jag förväntat mig lätt kosmiska siffror på förbränningsdisplayen. 3 timmar, 16 min och 25 sekunder senare visar det sig att siffrorna är allt annat än kosmiskt galaxiskt höga. På tre timmar brevbäring försvann lika många kalsiar som det gör på ungefär en timmas spinning (537). Haha, tji fick jag! Och då var detta ändå en tuff dag innehållandes äckelpäckelreklam. Lite synd, för snart bär det av till gamlamormor för middag. Hade fantiserat om välförtjänt frosseri i nybakta bullar och stekt gös och maaaassa stuvad spenat. Äsch, skit sam. Får jaga kusinerna några varv runt huset så går det nog jämnt upp.