Jag sitter omgiven av flyttlådor, plastkassar, papperskassar, korgar... Alla fyllda med saker. Mina saker. Flyttade saker. För nu har jag inte adressen Sernanders väg längre, den är bytt till förmån för Studentstaden. Gamla Studentstaden. Jag hade ingen aning om hur rummet i denna triplett såg ut. Jag visste i vilket hus jag skulle bo och på vilken våning, men sen var det stopp. Med tanken malandes i huvudet att  det kan ju i alla fall inte vara värre än Flogsta satte jag nyckeln i låset, vred om och öppnade. Och vilket underbar syn det var! Det första om slår mig är ljuset i rummet. Jag har nämligen två, två stora fönster med burspråk. För mig är det som en högvinst på lotto! De stora lönnarna utanför det ena fönstret delade med sig av sina härliga röd-gul-orangea höstfärger och en alldeles varm känsla spred sig i kroppen. Visst, rummet är mindre. Men det känns mer. Det lever, det finns en känsla. Detta är mitt nya hem. Ja, när alla flyttlådor, plastkassar, papperskassar och korgar är upp-packade.

Men jag hade aldrig lyckats genomföra detta utan mina underbara vänner som lånade mig deras fredag. Tack ska ni ha! En liten klapp på min egen axel också, jag lyckades nämligen manöverera en flyttbil av modell större mitt i tjocka fredagstrafikruschen. Inte utan att det var lite svettiga handflator efter den turen kan jag lova.

Från sjunde våningen till sjunde himlen. Det går bra nu.
(tack Ylva för den fina meningen)