Luften är frisk. Full av höstdofter rasslar den igenom träden.
Träd vars löv bestämt sig för att byta skepnad, byta färg innan de sakta singlar ner.
Mot marken, med ett enda mål. Ett öde. Att bli maskmat.
En vindpust rör om i högen av löv på den bruna marken.
En hög bildad av de som överlevt.
De som ännu överlevt maskattatcken.
Inga moln gömmer solen, den kan lysa alldeles ostört.
Och det gör den.
Starkt. Varmt. En kontrast till vinden.
Den kyliga, den friska.
Jag vill ut och njuta av hösten. Mina ben vill höra knastrande löv, kinderna bitas av vinden.
En löprunda. En promenad.
Men det får vänta.
Självdiciplinen tog en siesta. Har inte riktigt producerat det som producerats borde.
Denna måndag. En fin måndag.
Men jag får njuta på avstånd.