Två dagar av total ledighet är avverkade, och ett lugn som bara brukar infinna sig lagom till jul har rotat sig stadigt i det normanska huvudet. Men...nu börjar jag nästan bli lite rastlös. Morgondagen ligger som ett stort öppet hål framför mig, med chans att göra precis vad jag vill. Vill. Jag? Hmm. Jag lämnar det åt slumpen. Jag längtar efter vatten. Men vet knappt hur jag tar mig ut till kusten härifrån. Får gå ner och titta på Fyrisåns bruna sörj-vatten. Föga upphetsande, men ändå. Vatten. Det givna för morgondagen vore solklart ett rejält träningspass, men jag får hålla mig i kragen och vila de knappt existerande musklerna inför söndagens lilla utmaning. Käka pasta, det ska jag göra imorn! En sak att skriva i kalendern.

Är just hemkommen efter en kanon-go fredagskväll med två dalkullor, en stockholmska och så en skåning på det. Kvällen startade på café Linne. På tiden då alla vi trodde att vi skulle bli ingenjörer var detta det solklara efter-tenta-fiket, nu är det bara det solklara fiket. Skönt att slippa tenta för att få fika, i och för sig. Sedan tog benen oss mot Filmstaden. Som för övrigt var mega-stor. 15 (!) salonger. Det är fem gånger fler än i Vänersborg och jag kände mig som om jag kommit in i ett slott. Typ. Filmvalet föll på Inception. Mycket pangpang, drömmar och skruvade världar. Frågar mig själv om jag ens kommer våga somna i natt? 

Lyckades dessutom, innan vår lilla dejt, att knåpa ihop en tre-rätters middag åt min halvt sönderstressade lilla ingenjörsvän. Tänkte att det kunde hjälpa. En av rätterna var tänkt att innehålla lite bönor. Men det blev inte så. Anledningen till det är en helt annan historia. Låt säga TBA på den punkten. TBA är förresten en ny förkortning jag lyckas få hjärncellerna att komma ihåg. To Be Announced var det visst.